Allt oviktigt och viktigt

Orden vill inte trilla från mitt huvud till min hand idag så jag har inget att skriva men skriver ändå. Mest för att berätta att jag inte är död än. Det dyker nog upp fler ord under dagen

Jag blir alltid ledsen när jag läser om hur patienter blir behandlade när de är inlagda. Jag vet att personalen stundtals har det väldigt stressigt men det måste gå att ta några minuter och prata med patienter. Fick jag önska skulle dårhus vara som tandläkare. Alltså ett ställe som man absolut inte vill besöka men när man väl är där får man behandling och möts med respekt. I en perfekt värld skulle även läkare som inte visar respekt eller intresse för sina patienter slukas av svarta hål. Hade gärna sett ett par läkare bara försvinna men det lär inte inträffa.

Nu finns det inget mer som jag känner att jag vill hinna med. Allt jag har velat göra har jag gjort. Jag funderar lite över hur jag skulle reagera om jag plötsligt hittade lite hopp. Skulle jag fortsätta eller skulle jag ändå bara skita i allt? Jag vet faktiskt inte svaret och jag ser ingen större chans att jag kommer att hamna i den sitsen att lite hopp plötsligt trillar ner på mig.

Regn och dimma är inte så kul men det passar mitt humör idag så jag ska inte klaga. Jag skulle ljuga om jag sa att jag ser fram emot att ta ut djuren på promenad. Det är bara att dra på sig en regnjacka och hoppas att promenaden blir trevlig för ut måste djuren.

Så var snart ännu en vecka över. En vecka med mycket tankar och funderingar. Klokare har jag nog inte blivit men jag har fått mer ro i själen. Jag hade velat skriva från hjärtat men det gör jag inte utan försöker välja rätt ord. Det är svårare än man kan tro. Jag vill inte att någon läser här i framtiden och läser in något annat än jag avsåg. Det är nog en av begränsningarna med att skriva så att alla kan läsa. Jag vet hur jag är när jag läser något som får mig att fundera. Det är väldigt ovanligt att jag frågar den som skrev orden hur den menar istället tolkar jag det bara och jag tolkar utan tvekan saker helt fel ibland. Därför försöker jag skriva hur jag tänker på ett rakt sätt men ibland luddar nog även jag till det. Kanske är det så enkelt att det inte är lätt att vara människa och slösa onödigt mycket tid på att fundera.

Löven som tidigare lyste upp med alla sina färger är nu bara bruna och tråkiga. Nu ligger de i drivor och väntar på att förvandlas till jord som ger näring tillbaka till marken

Den här dagen har det varit många tankar som snurrat runt i mitt huvud. Att klappa på en hund och tänka slutar alltid på samma sätt nämligen med att jag somnar. Nu är det inte direkt så positiva tankar jag har ägnat mig åt. Det har mest handlat om hur det är smartast att göra när det gäller döden. Jag har alltid alternativet att dö på en myr,jag tror att kroppen då på sikt sjunker ner och då slipper någon hitta ett lik. Nu är jag dock inte säker på att kroppen sjunker och jag tror inte att någon bärplockare på jakt efter hjortron skulle tycka att det var kul att hitta en kropp. Underligt nog resonerade jag faktiskt om vad som är bäst när det gäller sådant här med läkaren på öppenvården när jag var där sist. Det enda vi enades om är att någon alltid blir drabbad oavsett hur man gör. Försvinner man bara är risken stor att någon alltid hoppas att man lever och då blir det inget avslut. Och hittas man så är det någon som har råkat på ett lik och hur den hanterar det vet man aldrig. M...