Allt oviktigt och viktigt

Jag får i vanlig ordning inte gå ut men en skötare var snäll och gick och lånade några böcker åt mig och handlade på kiosken. Det händer inte mycket här och det brukar det ju inte göra. Om tio minuter är det kaffe och skorpor. Det får nog kallas för enhöjdpunkt som bryter av trisstesen lite i alla fall. Jag borde inte gnälla men det är svårt att låta bli för jag vill ju inte vara här. Lite irriterande är det att jag inte får ha sängen stående under sänglampan så jag kan läsa utan att ha taklampan tänd. Anledningen till det är då att det ska vara lätt att se mig när man öppnar dörren. Jag är nog rätt härdad vid det här laget när det gäller sådant

Så kul att vara inlåst igen kan jag inte påstå att det är. När jag kom in i natt fick jag budskapet att jag skulle få prata med läkare le idag. Så kommer det ej bli för hon hade inte tid fick istället veta av läkare li att jag blir kvar här några dagar. Något positivt för patienterna här på dårhuset är att den riktigt värdelösa läkaren ko(co) ska försvinna. En mer olämplig läkare på psyket är det nog svårt att hitta. Jag är mest förvånad över att ingen patient har slagit ner henne. Så lämpligt är det nämligen inte att alltid provocera patienter under samtal. Ska väl ta och höra om jag får ha mina egna kläder eller inte idag. Har lite svårt att förstå varför jag skulle byta om när jag kom hit i natt. I vanliga fall brukar jag alltid få utstå en ytlig kroppsbesiktning men i natt fick jag byta om utan att någon skötare stirrade på mig. Om jag hade haft något olämpligt i mina klädet skulle jag bara ha kunnat flytta över det till landstingskläderna

Nu ligger jag äntligen i en säng på en avdelning på dårhuset. Hur jag ska lyckas sova i det här ljuset förstår jag inte men det får gå på något sätt. Jag får tänka positivt för jag har nämligen inte 2+ i alla fall så ingen sitter och stirrar på mig utan jag har bara en lampa rakt över huvudet. Jag har sovit i mer ljus än det här men det är över två år sedan. Färden hit med poliser gick bra. Det blev lite av en staffetkörning och jag hade tur att det gick att prata hund med poliserna i bägge bilarna. Nä ska försöka sova nu

Fan fan fan kan jag också säga. Jag trodde att läkaren var på samma linje som mig. Tidigare har jag alltid vetat efter ett väldigt kort samtal om det är kört eller inte. Den här gången var jag övertygad om att jag inte skulle få vårdintyg. Jag hade fel. Han åkte iväg för att fixa med papper och kontakta polisen. Nu skulle jag kunna skutta ut i skogen men det gör bara att fler poliser kallas in och det vinner jag inget på. Lär dröja någon timme minst innan polisen kommer. Får satsa på att övertala jourläkaren på dårhuset någon gång i natt att jag ej borde vara där

Det är att det inom en timme eller liknande kommer att dyka upp en jourläkare hemma hos mig. Anledningen till det är att sambon är orolig för mig,han ringde öppenvården för många timmar sedan. Efter det ringde den ologiska öppenvårdsläkaren Säter och sedan ringde Säter hit. Det var meningen att öppenvårdsläkaren skulle ordna med läkartid alternativt en jourläkare som skulle åka hem hit. Han sa att han skulle göra det men inte helt otippat så sket han i det. Så budskapet från Säter var att min sambo måste ringa en jourläkare och nu ska läkaren då dyka upp här om ett tag och bedöma om jag ska få vårdintyg på mig eller inte. Jag hoppas och satsar på att jag slipper det men får se. Mest irriterad är jag dock på öppenvården, jag får inte skriva ut mig därifrån men senaste gången jag var där var för tre månader sedan och efter det har inget hänt. Läkaren sa då på samtalet att det är viktigt att jag eller sambon hör av oss dit om jag mår sämre och nu när sambon gör det så gör de inget. Finns ...

Och inga överdoser av medicin har blivit intagna. Det enda jag har överdoserat på är cigg och kaffe och det dödar inte i mängderna jag har tagit. Eller cigg dödar som bekant men inte så fort. Frukost har jag tryckt i mig och bättre mår jag inte psykiskt.

Och har gjort det större delen av dagen. Inte för att jag är extremt trött utan för att jag inte ser någon mening med att vara uppe. Det ända som hindrar mig från att ta en överdos av medicin är att jag inte skulle hinna dö innan sambon fattat vad jag gjort. Och att ta en överdos som bara kommer att resultera i färd till sjukhus är helt meningslöst.