Allt oviktigt och viktigt

Funderar fortfarande lite hur läkare Li tänkte när hon ställde en fråga till mig under utskrivningssamtalet igår. Det hon undrade var om jag kommer att vända mig till vc eller öppenvården om jag blir tröttare ändå. Svaret på den frågan är givetvis nej. När jag vände mig till vc fick jag höra att tröttheten berodde på depression eller något endokrinologiskt och jag var nära att få vårdintyg på mig. Och när jag vände mig till öppenvården fick jag vårdintyg på mig. Så det finns inte en chans att jag söker hjälp för trötthet igen eftersom det förefaller som om alla bara vill sätta vårdintyg på mig oavsett vad jag säger. Det ska även bli intressant att se om öppenvården kommer att höra av sig. När man hamnar på dårhuset informeras nämligen öppenvården om det och när man skrivs ut får även öppenvården veta det. Det skulle nog mest kännas komiskt om öppenvården bokar in mig på någon tid för något syfte för mig att gå dit finns det inte

Jag hann läsa ut ytterligare en bok på dårhuset och det var Livet vinkar (som en Kurt). Riktigt charmig bok om Kurt som är nio år och är döpt efter Kurt Cobain. Han är inte helt nöjd med sitt namn och i skolan har han inga kamrater. Det ändras när det börjar en ny kille i klassen. Plötsligt dyker även hans far som varit frånvarande upp. I samma stad lever även August som börjar fundera över om det kan vara så att hans fru har träffat en ny man för varför skulle hon annars plötsligt börja jogga. Det är en charmig bok som jag absolut kan rekommendera om man vill ha lite förströelse.  Livet vinkar (som en Kurt) finns som e-bok på Adlibris

Alltid lika skönt att komma hem efter att ha varit på dårhuset. Dock är jag fortfarande rätt konfunderad över varför i helvete jag fraktades dit. Färden dit var rätt intressant med poliserna, man skulle kunna säga att den som körde hade en tung fot för större delen av vägen gick det i 40-50km över hastighetsbegränsningen. Nu gjorde inte det mig nervös men lite nervös blev jag allt när polisen skulle läsa ett sms den hade fått. Även det gick bra för vi höll oss på vägen. Under dagarna på dårhuset jobbade flera av mina favoritskötare så jag hann prata en del med dem och det är alltid positivt. Fick även höra vad en tyckte om min bok och om jag ska tro henne så tyckte hon att den var bra. Att få beröm är som bekant alltid trevligt oavsett vad det gäller. Tur också att jag blev utskriven innan 1 juli för då höjs avgiften för att vara inlagd från 80kr/dygn till 100kr/dygn. Inte så farligt om man är inlagd någon dag men det blir mycket pengar om man är inlagd någon/några veckor

Jaha nu kom läkaren in och skrev ut mig. Glad över att få åka hem men att det alltid ska vara så rörigt här att få besked irriterar mig. Avdelningsläkaren Li tjatade även om att min trötthet beror på depression. Så jävla irriterande att ingen jävla läkare lyssnar på vad jag säger. Inte förvånad direkt men det fyller verkligen inget syfte att prata med läkare som aldrig lyssnar på vad jag säger. Hon hade även en del bisarra förslag. Att jag skulle prata med kuratorn på endokrinologen om det finns någon. Att jag skulle träffa öppenvårdsläkaren varannan månad så att han skulle ha koll på om jag blir tröttare. Nu är det alltså samma öppenvårdsläkare som inte kom på tanken att ta blodprov på mig för 1½ år sedan när jag var ohyggligt trött. Hade han gjort det skulle mitt fel på binjurarna ha upptäckts tidigare. Hon sa även att hon skulle kontakta vårdcentralen och endokrinologen och säga åt dem att inte skriva ut medicin åt mig. Det i sig är väldigt rubbat eftersom jag riskerar en stro...

Fick besked för en stund sedan att det är en bunt patienter som läkaren ska prata med före mig. Det innebär att det inte är säkert att det finns någon tid idag för läkaren att prata med mig. Utan läkarsamtal ingen utskrivning så det verkar som om jag blir kvar ytterligare något dygn. Tvivlar starkt på att de andra patienternas samtal kommer att gå så fort så att jag också får samtal. Under sker ju tydligen ibland så kanske får jag åka hem idag

Nu är det dags att ta ställning igen i en svår fråga. Igår kväll läste jag ut glöm aldrig Sarah av Mooney. Rätt bra bok. Frågan är därför om jag ska börja läsa en ny bok nu eller inte. Läkarna dyker upp runt nio och sedan har de rond i minst en timme så det dröjer innan jag ska ha läkarsamtal. Men jag lär inte hinna läsa ut en bok på ett par timmar. Jag räknar nämligen med att bli utskriven idag. Tror vi är 19 patienter nu på en avdelning med plats för 12 så många måste bli utskrivna idag. Och att då låta mig sitta här och ta upp en plats är ren idioti. Det finns många lättare fall som faktiskt kan bli hjälpta av att vara här och då är det bättre att de får stanna och jag skrivs ut.

Nu sitter jag och äter macka och dricker kaffe för det är kvällsfika. Sista chansen att få något att äta idag och sedan är det bara att klara sig till frukosten klockan åtta. Jag borde inte blogga eftersom jag inte sitter ensam men under den här inlåsningen har jag varit ovanligt osocial för att vara mig. Orkar inte prata med andra patienter direkt eller bry mig om dem. Tidigare så har jag pratat med patienter som sitter och gråter och mår dåligt men inte nu. Vet inte riktigt varför men så är det