Allt oviktigt och viktigt

  Nu hade jag kunnat svamla lite kring att släppa taget och låta vinden föra en dit den vill men jag håller det kort

  Sångsvanarna kommer snart att ge sig av och jag förstår dem. Jag hade gärna gett mig av också. Om det hade inneburit att jag hade kunnat fly från mig själv så hade jag nog gjort det. Tyvärr så går det inte att fly från sig själv. Men men blir det för drygt så går det alltid att ta död på sig själv

 Det är inte så ofta som hundarna samarbetar men i morse var det dags för det. 5.30 tyckte de att det var dags för mig att stiga upp. En hund som tjatar på att jag ska stiga upp går det att ignorera men fler än en är det bara att lyda.

 I går var jag fortfarande sliten efter besöket hos psykologen och nu börjar jag få tillbaka min vanliga låga ork. Det gör att det först är i dag som jag börjat reflektera över utredningen. Jag kan känna att det är lite synd att utredningen inte gjordes förutsättningslöst.

 Så lång tid tillbringade jag med psykologen i går och sedan var min utredning klar. Resultatet som han kom fram till hann vi prata om. Nu är inget skrivet i sten än för han måste ta upp mig på en konferens som inte kommer att ta plats innan oktober.

Om en stund ska färden till psykologen starta och jag har verkligen ingen lust. Att behöva åka 10 mil för att träffa honom gör inte det hela roligare. Jag har full förståelse för att en del som nog skulle behöva kontakt med psykiatrin skiter i det på grund av bök med att ta sig dit.

 Batteriet i min aktivitetsklocka tog slut på fm, har alltså inte en aktivitetsklocka som man laddar batteriet i. Nu skulle man kunna tro att jag skulle tycka att det var skönt att slippa få veta när jag varit stilla i en timme.