Allt oviktigt och viktigt

Igår satt jag och tittade på en film med nattpersonalen och när den slutade 24.00 gick jag för att röka. På vägen till rökrummet reagerade jag på att dörren till mitt rum inte var stängd ordentligt men jag tänkte att det var jag som glömt. När jag hade rökt klart och gått till mitt rum och öppnat dörren blev jag förvånad. Mitt täcke låg slängt på golvet, min filt låg på nattduksbordet, Örngottet på min kudde låg på sängen och kudden var på golvet. När jag tände i taket upptäckte jag att det även fanns ett par dyngsura trosor på min säng och vatten på golvet och på sängen. Jag knatade iväg till personalrummet och berättade hur det såg ut och två i personalen följde med mig till rummet och hjälpte mig hämta en ny madrass och nya sängkläder. En del överraskningar kan vara trevliga men överraskningar i den här stilen klarar jag mig utan. Nu har jag inga bevis för vem det var men jag är rätt säker ändå.

Advokaten ringde igår precis som jag förutspådde och jag informerade honom att jag inte var i behov av hans tjänster. Idag var det då dags för en förhandling med förvaltningsrätten, frågan de skulle ta ställning till var om jag var så pass galen att jag måste tvångsvårdas eller kunde släppas ut.  I vanlig ordning var jag på avdelningen i väntan på att det skulle bli dags. En käck AT läkare dök upp i mitt rum och informerade mig om att hon skulle vara med på förhandlingen. Hon hade helt klart missat att det inte fungerar så, vill man som AT läkare vara med på någon av mina möten så får man allt fråga mig först om jag tycker att det är okej. Jag klargjorde för henne att jag inte ville ha med henne och då rusade hon iväg med ett surt uttryck i ansiktet.  I väntan på att förvaltningsrätten skulle dyka upp satt jag och en skötare i ett rum och väntade. Advokaten dök upp i rummet och efter att ha pratat med honom i någon minut var syftet glasklart, han var där för att tjäna pengar...

Jag tog med mig tre skivor knäckebröd ut på promenaden idag. Tanken var att glädja gräsänderna lite. Eftersom jag även tänkte att det skulle vara kul för skötaren att få mata gräsänder så fick han en skiva. Nu missade jag att informera honom om att han skulle kasta mat till fåglarna och inte försöka pricka fåglarna med brödbitar. I morgon har jag att se fram emot ett möte med förvaltningsrätten. Tyvärr så lät inte läkaren min LPT bara gå ut utan han satsar på att få den förlängd imorgon. Jag har svårt att se att jag skulle kunna säga något som kan få dem att inte förlänga LPT så jag tar det hela med ro. En advokat tomte borde ringa snart för av någon anledning ska jag ha en sån när jag ska till förvaltningsrätten. Eftersom advokaten/juristen förra vändan i förvaltningsrätten var fullständigt onödig så tänker jag informera advokaten som bör ringa mig strax att jag inte har något behov av dem. Känns bara som ett jäkla slöseri med skattepengar att ha en advokat bredvid mig som ändå int...

Det var meningen att jag till idag skulle ha avgjort om jag ville till behandlingshemmet som vi besökte eller ej. När läkaren kom in och pratade med mig var jag fortfarande inte säker på mitt beslut men när det var dags att ge honom ett besked så var det självklart att säga nej. Han sa att det ändå skulle bli det behandlingshemmet men när han insåg att jag ändå inte tänkte stanna där gav han upp lite. Nu har jag till på onsdag att hitta några andra behandlingshem som jag kan tänka mig. Mitt förslag att bara släppa ut mig blev inte godkänt.

med två skötare är mer intressant än det kan låta. Ett tips om man vill göra resan intressant är att utse en till kartläsare som kanske inte är helt perfekt till jobbet. Vi startade från  Säter och innan vi hade kommit fram till behandlingshemmet hann en skötare roa oss med sång, vi hann äta på max och hamna lite fel. Behandlingshemmet var i stort sett som jag hade räknat med. Hur jag vill göra måste jag fundera lite över och om jag vill dit blir det först två bedömningssamtal där innan jag får veta om jag är välkommen dit.  Efter besöket på behandlingshemmet skulle vi då ge oss av mot Säter. Tanken var att vi skulle ha med oss lite roadkill tillbaka till kvällsfikat på avdelningen men alla djur som vi såg var lite för mosade. Ingen av skötarna som var kvar på avdelningen verkade bli upprörda över att vi inte hade med oss något tillbaka så det var tur. Det var som jag förutspådde inget att oroa sig för att besöka behandlingshemmet

I morgon ska jag och två skötare besöka ett behandlingshem så att jag får en chans att titta lite hur det är. Nu är det inget som oroar mig det minsta. Att promenera runt lite och prata med människor är inte något som väcker oro hos mig. På fm idag så dök psykologen upp för att prata lite och höra hur jag känner för imorgon. Hon undrade om jag var orolig och jag svarade ärligt nej. På em dök sedan överläkaren upp i mitt rum för att prata lite och även han undrade om jag var orolig för imorgon. Även han fick ett nej till svar. Nu är frågan om de har planerat något som gör att jag borde vara orolig. Jag har kommit på ett par alternativ. Skötarna knuffar ut mig ur bilen och drar därifrån i en jäkla fart. Jag kommer att placeras i en jordkällare på behandlingshemmets mark. Jag kommer att fraktas till Sibirien som arbetskraft (två skötare har tidigare pratat om att sälja mig dit) Det är ett överlevnadstest så de kommer att dumpa mig i en skog och se om jag lyckas ta mig därifrån Jag ...

Är nog positivt många gånger men inte alltid. I går ville jag ta en promenad själv så jag frågade läkaren om jag skulle kunna få det. Svaret blev det som jag hade väntat nämligen ett nej. Nu är det ytterst sällan som jag låter ett nej hindra mig från något som jag vill. Jag följde med en i personalen och en intagen till kiosken på eftermiddagen och på vägen tillbaka till avdelningen råkade jag svänga höger istället för att fortsätta rakt fram. Ska jag vara helt ärlig så var det så illa att jag sprang och det händer inte ofta. Jag var lite orolig för att personalen som var med skulle bli förbannad på mig men friheten lockade för mycket. Efter att jag hade promenerat i regnet en stund och tittat på en abnorm mängd gräsänder gick jag tillbaka. Jag var borta ca en timme och den första i personalen som jag träffade på frågade varför jag hade kommit tillbaka. Sen träffade jag på personalen som jag smet från och han sa på en gång att han inte var arg på mig eller hade oroat sig för han räknad...