Allt oviktigt och viktigt

 Om det inte sker något magiskt så blir jag tvingad att flytta. Jag kommer att få lämna alla liljor jag samlat på mig under mer än 18 år och allt annat jag fixat med i trädgården. Att lämna en plats som varit mitt hem i mer än 18 år känns inte roligt på något sätt. Hade jag haft en bra ekonomi hade jag haft alternativ men nu är det inte så. Utöver det oroar jag mig för om jag kommer att ha möjlighet att behålla min hund. Skit skit skit

  Svartis har jag redan upplevt några morgnar och kvällar vilket har fungerat som en bra påminnelse på att jag behöver nya dubbskor. De jag har har tappat rätt många dubbar och börjar bli lite väl slitna. Jag köpte en modell med kardborrband och de vill knappt fästa längre. Kommer inte ihåg om jag har haft dem en eller två vintrar och längre tid än så går det nog inte att hoppas på att skor håller. Varma skor med dubb till ett vettigt pris verkar inte vara en ekvation som går ihop så det får väl bli kalla skor igen

 Nu har jag funderat en tid på att lägga ner den här bloggen. Inte för att jag inte har saker jag borde skriva om utan för att jag censurerar mig själv av någon anledning. Kanske är det så att jag väljer att inte skriva all skit för att om det inte finns skrivet kan jag fortsätta låtsas att allt är okej. Med åren borde jag ha blivit klokare men det är snarare motsatsen. Kaoset sväljer mig och jag försöker bara överleva men det går sämre och sämre. Inget skulle bli sämre av att jag skulle skriva om det men jag har inte nått till den punkten än. Än lever jag och då lever bloggen

  Jag var på årskoll på vårdcentralen för några dagar sedan och loggade in i min journal idag för att se vad läkaren skrivit. Varför de kallar det årskontroll här är lite underligt eftersom jag aldrig blir kallad varje år. Koll lite då och då hade varit en bättre bedömning. Det mest intressanta att titta på är alltid vad läkaren har satt för diagnos på mig och jag blev inte ett dugg förvånad av att se att läkaren hade skrivit in EIPS och mina korrekta diagnoser. Om jag för några år sedan hade vetat att även om jag fick diagnosen EIPS avskriven så skulle läkarna ändå envisas med att skriva in den efter varje besök så hade jag aldrig ansträngt mig för att få bort den. Nu blir jag inte lika irriterad längre över att läkarna för in den på nytt jämt för jag orkar inte bry mig längre.  I dag var det dags att beställa mediciner på nytt och jag hade räknat med en kostnad på runt 800 för högkostnadsperioden har löpt ut. Det blev inte 800 utan över 1000 vilket inte var så kul. Jag är ta...

 Jag blir alltid förvirrad när personer som jag uppfattat som vettiga gör konstiga saker. Senaste fallet rör en person som tidigare bodde permanent här vilket innebär att jag träffade på personen lite då och då under många år. För något år sedan valde de att flytta från byn men behöll sitt hus som semesterhus. För någon vecka sedan träffade jag på personen i fråga i skogen. Jag hade min hund kopplad och såg att personen hade ett koppel i handen så jag undrade var hunden var. Svaret jag fick var att hunden bara hade varit borta i tio minuter men den var nog i närheten. Jag blev även informerade om att det var bra för hunden för den är gammal och stel så att röra sig fritt är bra. I min värld så ska inte en hund försvinna i tio minuter och särskilt inte när det handlar om en hund som gjorde utfall mot alla hundar under åren de bodde i byn. Jag kan avslöja att jag och min hund fort promenerade vidare

 Det som är positivt med hästen är när det inte regnar, luften är klar och det finns färger var man än tittar. Nu är det inte många sådana dagar så det gäller att ta vara på dem.

 Jag bad om receptförnyelse på en av mina mediciner förra veckan. Svaret blev att läkaren skulle ordna det den här veckan. Nu loggade jag in på apoteket och kunde se att jag fått ett nytt recept. Bra så långt men jag skulle önska att läkaren var kapabel att tänka.

 I sommar var det inte mycket värme men nu kom den. Jag grubblar i vanlig ordning på min ekonomi och hur jag ska lyckas få råd att köpa skor. Så trött på att hela tiden behöva välja vad jag ska köpa när det gäller saker jag verkligen behöver.

  Besökaren var trevlig precis som han brukar vara men jag var trött. Trött efter att ha slitit med städning i ett dygn och sedan trött efter att ha varit social i några dagar. Lite skönt var det när han åkte hem och det har jag inga problem med att erkänna. Folk kan vara hur trevliga som helst men att umgås dygnet runt blir jobbigt efter ett tag.  Sedan han åkte har jag inte gjort mycket. Tittat på os och blivit förvirrad av konstiga sporter och suttit inne och tittat på regnet som faller. Lagom ansträngande

 Jag hanterar inte stress bra, verkligen inte bra utan på nivån att jag vill sätta mig i ett hörn. Nu hänger det ihop med mitt fysiska fel så även om jag försöker lära mig att hantera det så går det inte att göra hur mycket som helst. Idag hade jag tänkt fortsätta arbetet med att gräva en ny rabatt och rycka upp lite ogräs i trädgården.

 I morse satte jag mig på en stol i trädgården och slängde ut en del av frukosten till hunden. Slöaste sättet att ge hunden lite aktivering medan jag kan dricka mitt kaffe i lugn och ro. Svalor och tornseglare flög runt i vanlig ordning och jag latade mig.

  Även den här sommaren verkar bli ett miserabelt skådespel. Några galet varma dagar, många dagar med så mycket mygg att det knappt går att vara ute och många dagar med regn. Några veckor med 20-25 grader är vad jag önskar och lite regn på nätterna. En anledning till att jag blivit dålig på att blogga är att jag oftast uppdaterade via min surfplatta. Den har utvecklat en rätt grinig personlighet det senaste året så jag har inte tålamod att använda den ofta längre.

 Jag lullade i vanlig ordning runt med hunden på promenad för en stund sedan. En man kom cyklandes och jag funderade lite på varför han inte svängde ut. Blir alltid irriterad när människor väljer att passera provocerande nära. Anledningen till att han inte svängde ut visade sig vara att han planerade att stanna vid mig. 

 Vi slipper besök från sambons ena släkting i sommar. De kom fram till att de inte hade tid/råd eller gud vet vad. Jag tror nog att det handlar mer om att de inte hade lust att åka hit. Tar man sig råd att köpa bilar lite då och då, motorcyklar, åka utomlands för semester och åka utomlands för att shoppa så borde man kunna ta sig råd att hälsa på en släkting. För sambons del tycker jag att det är lite synd men för min del känns det mer som en lättnad. Så kul är det inte att få besök av människor som inte gillar en. Att bli tvingad att vara trevlig mot otrevliga människor är inte någon som jag tycker är roligt eller givande.

  Här firas det inte för jag ser nog midsommar som en högtid för barn och för folk som vill festa. Barn har jag inga tack och lov och jag är för gammal för att festa vilket känns rätt skönt. Att vara bakfull skulle jag inte orka med så då är det enklast att inte dricka

 Det gäller att hitta små glädjeämnen och att något blir billigare än jag räknat med hör dit. Jag hade räknat med lite utgifter i juni och hade en förhoppning om att kunna spara lite. Den förhoppningen grusades av ett telefonsamtal förra veckan.

 Att bo i en liten by innebär att en del personer kommer från finare familjer och en del är inflyttade. Det är en speciell ordning när det kommer till den inofficiella rangen och det är något stationärt. Nu börjar det dock bli lite ändring och hur det hela kommer sluta är rätt underhållande.

 Bor man i en liten by, lägenhetshus eller liknande så är det logiskt att man pratar mer med en del människor som bor i närheten av en själv. Jag har mina favoriter här i byn som jag alltid pratar med när vi råkas och andra som jag aldrig pratat med.

 För några dagar sedan började jag känna av ögonen igen. Jag tänkte att det skulle gå över men icke utan det blev värre. Idag gav jag upp och ringde vårdcentralen. 

  En släkting till sambon planerar att komma och hälsa på i sommar. Det blir inte bara den utan även dess partner, barn och sedan vet jag inte om deras ouppfostrade mindre hund ska med också. Hunden har jag aldrig träffat men hört av en av sambons andra släktingar hur den är. Jag förutspår kaos och att jag kommer bli vansinnigt less och antagligen sur också.

  Det är foton på krokus och tranor om någon funderar. Det verkar äntligen som om vintern har förlorat och ingen kan vara gladare än jag. Att slippa ta varje promenad på vägen är bra för min mentala hälsa. Jag vill kunna röra mig i naturen inte på asfalt. Vårfloden är igång så lite begränsningar finns det men det finns ställen att promenera på som inte är översvämmade

 Påsken blev precis så stressig och uppskruvad som jag anade. Jag har verkligen inte ork för människor som är speedade hela tiden när jag är trött. Det blir så tydligt att jag har ett stort behov av lugn och tystnad när jag är trött. Efter att inte fått det på en vecka så har jag gått runt och känt mig bakfull i några dagar nu.

 Jag är inne i en riktig trötthets period och har varit det länge nu. Rätt säker på att det beror på kalciumbrist ännu en gång. Eftersom min ork är som den är så hade jag sett fram emot en lugn påsk.

 I slutet av förra året fick våra närmaste grannar ett barn. Barn låter och den här är inget undantag. Barn som låter är inte så trevligt att lyssna på men det är som det är. Jag är inte en barnkär person men inte ens jag har några problem med barnskrik eftersom det inte finns något att göra åt det. Grannen har ofta barnet i en barnvagn på deras altan, det är väl bra med friskluft eller något. Att barnet ibland skriker på altanen är något att räkna med. Igår fick jag dock lite av en chock när jag gick ut för att röka. Barnet/babyn skrek för fullt och grannen sjöng för att försöka överrösta barnet. Det var lite för mycket oljud för min smak men jag gissar att grannen börjar bli rätt sliten. Hennes man har varit borta några veckor nu, gissar att det är något arbete en bra bit bort. Att erbjuda grannen någon hjälp kommer jag inte att göra av den enkla anledningen att både hon och hennes man mest ställt till med oreda för oss, skjutit med luftgevär längs med tomtgränsen vilket innebar ...

 Är det inte vansinnigt kallt så snöar det och sedan töar det och så fryser det. Jag har aldrig varit med om en sådan här vinter som bara suger energi och inte ger något tillbaka. Det är jobbigt att promenera, det är jobbigt att skotta och allt är bara jobbigt. Efter att ha pratat med lite olika människor i byn så vet jag att jag inte är ensam om känslan. Så mycket snö som det är nu har det tydligen inte varit sedan 1951, lite fascinerade hur människor som bor här har koll på hur det har varit. Alla som växte upp här och ännu bor här har en sådan otrolig koppling till byn och allt omkring. Jag kan bli lite avundsjuk på alla som har en så stark koppling till en plats som inte bara är hem för dem utan det är deras grund. Har man en stark grund och vet var man hör hemma inbillar jag mig att livet blir enklare

 För några dagar sedan var jag i vanlig ordning ute på promenad med hunden. Jag mötte en person jag inte kände igen, vilket är lite udda för det finns inte så mycket folk här. Nåväl möter man någon här i byn så tillhör det vanligt hyfs att man hälsar. Undantaget är idiot familjen, i min värld är det även godkänt att kasta en påse med hundskit på de vuxna i familjen.

 I onsdags kväll upptäckte jag att jag hade en vit prick i ögat igen. Min slutsats blev att jag hade fått marginalkeratit igen och jag blev så less på skiten. I torsdags ringde jag vårdcentralen och fick en tid på fm. Efter undersökningen höll läkaren med om min teori men han vågade inte göra något eftersom han inte är ögonspecialist. Så han ringde ögonkliniken på sjukhuset ca 15 mil bort och jag fick en tid dit. Nu bokade de in mig fyra timmar efter besöket på vc och jag sa på en gång att jag inte hinner dit eftersom jag ska åka buss. Det slutade med att jag fick sjukresa dit. Läkarbesöket på sjukhuset tog ca fem minuter och sedan fick jag åka buss hem. Resan till och hem sjukhuset, väntan i väntrummet och läkarbesöket på ca fem minuter tog totalt ca sju timmar.  När det gäller hyfsat enkla saker hade jag önskat att läkarna på vc hade kunnat koppla upp sig mot läkare på sjukhuset så patienter slipper åka långt. I mitt fall gjorde läkaren på vc och läkaren på sjukhuset exakt s...