Allt oviktigt och viktigt

Beslutade mig för att jag i alla fall ville läsa vad de hade skrivit om mig på akuten förra veckan. Jag hade på känn att det skulle vara något tok och min magkänsla var rätt. I mina vårdhändelser/journalen anges att orsaken till min tablettöverdos var att jag tyckte att det var roligt. Och eftersom jag gjorde det för att det var roligt såg varken läkaren på akuten eller jouren på dårhuset någon anledning till ett vårdintyg. Nu kan jag absolut ha sagt att jag tog tabletterna för att det är roligt. Att någon däremot skulle tro på det trodde jag inte. Att jag då kan ha sagt något sådant beror givetvis på att jag förnekade att det var ett självmordsförsök eftersom jag inte ville till dårhuset. Lärdomen jag drar av det här är att om jag har oturen att misslyckas med att ta livet av mig igen eller blir återupplivad så ska jag bara säga att jag gjorde det för att det är roligt.

Så vitt jag kan minnas så brukar inte vårdpersonal/poliser eller liknande kolla mina armveck. Men förra veckan så blev jag kollad i ambulansen. Den som gjorde det gjorde det på ett hyfsat diskret sätt men jag fattade så klart ändå varför han kollade så jag sa att jag inte har några sprutmärken. Jag blev mest irriterad över att någon ens kommer på tanken att kolla mig men jag antar att det beror på något som står i min journal. Det känns ändå som om jag vid det här laget har blivit så härdad när det kommer till vad folk tror om mig att jag mest rycker på axlarna. Det i sig stör mig mer för jag borde ändå fortsätta bry mig om alla felaktigheter folk får för sig

Så har jag återvänt hit. Eftersom jag förstår att alla är fruktansvärt nyfikna på vad jag pysslat med så flyttade jag över några inlägg. Det lutar åt att jag kommer att fortsätta blogga här och lägga bloggen jag startade nyligen i viloläge. Får se lite hur det blir men jag kommer att blogga här igen nu i alla fall. Och om jag tröttnar försvinner jag bara

Öppenvården ringde mig eftersom de hade fått en remiss. Jag blev rätt avogt inställd på en gång fast jag vid det här laget borde ha vant mig vid att bli tilltalad som ett barn. Människan påstod först att jag hade varit positiv till att akuten skickade en remiss. Så var det då verkligen inte, jag är aldrig positiv till det men remisser skickas ändå. Sen frågade personen hur jag mådde och gjorde en lång förklaring om att det bara var av omtanke som den frågade. Min första tanke var att svara att jag för tillfället funderade på om vi hade något rep hemma som håller för min tyngd så att jag kan hänga mig. Tacksamt nog så stoppade jag mig själv från att säga det för det hade nog inte blivit så bra. Istället blev det mitt standardsvar att jag alltid mår bra. Sedan kunde vi konstatera att jag inte är intresserad av kontakt med öppenvården och så fick jag i vanlig ordning höra att jag ska höra av mig om jag ändrar mig. Och det lär ju ske eftersom jag har fått så mycket hjälp från...

Idag blev jag uppringd av chefen jag mailat med tidigare . Jag tänkte att han skulle säga att ärendet eller vad man nu ska kalla det för nu var avslutat. Han började med att beklaga det som hänt och förklarade att de tar allvarligt på sådant. Jag försökte min vana trogen mest släta över det hela med uttalandet att poliser också är människor och kan göra fel. Nu visade det sig att de verkligen tar det på allvar och han påpekade att det var illa att polisen uppfört sig som han gjort två gånger mot mig. Ärendet är nu överlämnat till polisens internutredning och de ska avgöra om det handlar om att polisen har fel värdegrunder eller om det handlar om tjänstefel. Det blev med andra ord inte riktigt som jag hade tänkt mig utan väldigt mycket större. Antar att jag kommer att bli meddelad på något sätt hur det hela sluta. Lärdomen av det här blir att det aldrig går att förutsäga hur något blir

Kärringen som skrev ut mig från dårhuset har gjort så att jag inte kan läsa vad hon skrev om min utskrivning. Nu förvånade det inte mig allt för mycket och det bryr jag mig inte så mycket om. Lite underligt kändes det dock att läsa en journalanteckning som öppenvården skrivit om mig idag efter att de haft konferens om mig. I den går det nämligen att läsa att kärringen på dårhuset skrivit att det inte föreligger någon självmordsrisk för mig. Det i sig känns lite udda eftersom alla läkare på dårhuset som har en hyfsad relation till mig har skrivit att självmordsrisken är förhöjd. Men det känns bra att veta att jag tydligen mår bra och inte alls riskerar att ta mitt liv. Känns skönt när en läkare förstår hur det ligger till efter att ha pratat med mig ca 30min.

Jag hade då tänkt dö igår men tydligen så var det inte meningen eller något. Får nog återgå till min ursprungliga plan att hänga mig, mindre risk att bli hittad i tid då. Jag hade inte fått i mig tillräckligt med medicin så därför lever jag. Efter ett par påsar med dropp var jag återställd och fick åka hem. Att jag inte är på dårhuset nu kan jag tacka ambulansmannen för. Han pratade med mig under resan till akuten och förklarade att om han klassar det jag gjorde som ett självskadebeteende och inte ett misslyckat självmordsförsök så är risken liten att jag hamnar på dårhuset. Efter att ha sagt det sa han att det var upp till mig vad han skulle skriva och då valde jag så klart självskadebeteende även om det verkligen inte var det. Misstänker att han insåg att det inte gynnar mig att sitta på dårhuset och då är det ingen mening med det. Att det blev dyrt igår beror på de här kostnaderna, får se när fakturorna trillar in. Ambulans = 200kr Akuten= 400kr Sjukresa hem = 150k...