Allt oviktigt och viktigt

En del motiv har jag fotat många många gånger och så är det med det här trädet

Lite positivt är det att andra i byn har koll på det mesta som sker och gärna delar med sig av information. Jag är nämligen för lat/ointresserad av att hålla koll på folket men ibland finns det saker jag vill veta. Fick veta vad idiotfamiljen ska skaffa för ny hund och min spontana åsikt är att det är en hund som kommer att bli farlig i deras händer. Kan man inte kontrollera en slö gårdshund är det inte begåvat att skaffa en skarpare tung ras. Fick även veta att en av jakthundarna i byn har haft ihjäl en annan familjs katt. Inte så bra. Lite annan information fick jag också men om någon skulle googla på den informationen skulle min blogg kunna hittas så den informationen behåller jag för mig själv. Får se om det dyker upp tygfärg idag för då ska gardiner färgas, gardinerna är otroligt blekta och fula men inte slitna. Eftersom det blir billigare att färga om dem istället för att köpa nya så känns det vettigt. Jag är inte direkt gjord av pengar så alla sätt att komma billigt undan är...

När jag i godan ro satt ute och drack en kopp kaffe och rökte en cigg dök en geting upp. Den beslutade jag för att dyka i mitt kaffe. Nu är frågan om det är ett tecken på att det blir en bra eller en dålig dag

Idag är jag slut, riktigt jäkla slut. Det är helt enkelt så att jag har gjort för mycket under för många dagar och nu är det slut på orken. Pratar i telefon samtidigt som jag bloggar, kan vara så att jag inte riktigt orkar lyssna på den jag pratar med. Nu är det inte så att jag pratar så mycket utan lyssnar mest.

Det piggar säkert upp lite och så länge det finns blommor kräver de att bli fotade. (Jag hör inte blommorna tala till mig, det enda som talar till mig är kakor och godis. Deras budskap är alltid - ät upp oss tjocka tant och det lyder jag)

Jag har noterat att det är fler än vanligt som googlar på avd på dårhuset och hamnar här. Nu gissar jag att det har att göra med att svt dalarna granskar psykvården, jag skulle nog inte kalla det vård. Men oavsett är det bra att någon granskar skiten. Jag kan tänka mig att en del letar här i bloggen efter "spännande" händelser på dårhuset. Det lär man inte hitta, inte för att det inte hänt en del utanför att jag inte skrivit om det. Jag har mest bara gnällt över puckade läkare (ingen bristvara på dårhuset), korkade tomtar=at läkare, jobbiga patienter och lata skötare. Kan ju vara artig och bjuda på några korta anekdoter från dårhuset. Vi har at läkaren som sade till en patient vars sambo/pojkvän dog när hon var inlagd att hon inte skulle vara ledsen för hon skulle snart träffa en bättre kille... Tror inte att någon i den vanliga vården skulle få höra något sådant. En dement patient som uppfattades som jobbig ignorerades när han låg i sitt rum och ropade på hjälp. Det resu...

Nu tog jag i så jag nästan blev blå i ansiktet för den här dagen kommer bli lika trälig som alla andra dagar. Blir väl tvingad att ta itu med att tvätta fönster för nu är de för skitiga igen. Inte något jag uppskattar att göra men det faller under kategorin sådant som måste göras.

Jag sitter och hoppas att jag tog migränmedicin i tid så jag slipper helvetet om en stund. Jag har sagt det förut och kan säga det igen, även om jag hade varit vettig i huvudet skulle jag överväga självmord om jag hade migrän ofta. När jag insåg vad som triggar min migrän så har jag det inte ofta längre och det är tur det. Och den meningen blev inte vettig i någon värld men så blir det när huvudet är rörigt

Det har synts till en älgko med ett icke fungerande bakben, om man nu bortser från hennes lidande så är trasiga älgar inget jag vill träffa på. Av erfarenhet vet jag nämligen att älgar som inte kan förflytta sig smidigt från människor ibland väljer att hota människor istället. En älgko som vinklar öronen bakåt och stirrar på en eller travar mot en känner jag inget större behov av att uppleva igen. Jägarna har letat efter henne för att kunna skjuta henne men hon har lyckats hålla sig undan. Hoppas att hon blir skjuten fort eller att björn eller varg tar henne så hon slipper lida någon längre tid.

Nu var den förhoppningen möjligtvis lika osannolik som att det en dag kommer att ligga ett tjockt kuvert med sedlar i brevlådan. Sedlarna hoppas jag dock fortfarande på. Hade en sådan konstig dröm i natt så dagen har blivit konstig. Jag drömde att en hund som dog 2008 hade varit i livet hela tiden men att jag hade lämnat honom till någon annan. Nu skulle jag då få tillbaka honom och jag var orolig för att han inte längre skulle minnas mig. Väldigt underligt

Kanske en gårdstomte dyker upp och tar itu med allt jag drar mig för. Frågan är bara hur länge jag måste sitta stilla. Lite osäker även på om det kan uppfattas som lite underligt att vänta på en gårdstomte. Att jag inte bor på en gård kanske också talar mot sannolikheten att en kommer att dyka upp. (Ibland tänker jag på vilken guldgruva min blogg är om man vill få mig intagen på psyket under en längre tid)

Den rubriken har jag säkert haft tidigare men en del saker upprepar sig. Har plockat ihop en kasse böcker idag som ska bort. I den kassen hamnade även boken jag fick skickad till mig. Nu borde jag egentligen ha eldat upp den för det är synd om någon annan slösar bort en tid av sitt liv på att läsa den. Funderar lite på om jag ska se ett program på tv4 fakta om en stund, det ska handla om barn i USA som medicineras mot psykiska besvär/sjukdomar. Kan nog vara intressant

Kom på att det är tio år sedan nu som en av mina vänner/bekanta tog livet av sig. Vi tappade kontakten när jag flyttade så hans sista år i livet hade vi inte någon kontakt. Han var en bra person men han var även en sådan person som man visste att det skulle gå åt helvete för, droger osv. En del människor verkar alltid sakna något och det tomrummet försvinner inte med knark eller sprit

Vet inte alls varför men plötsligt har folk från förr börjat höra av sig. Det är ju fint att de tänker på mig men det känns mest bara jobbigt. Min känsla är bara att jag vill ha så lite människor som möjligt i mitt liv. Finns de i mitt liv är risken att de kommer fundera över om de inte borde ha märkt att något var fel. Och om de inte finns i mitt liv lär de inte heller få veta om jag dör

Fick ett mail från någon som skriver ett arbete om en av raserna vi har och den vill ställa lite frågor till mig. Jag försöker avgöra om jag orkar bry mig och svara eller inte. Personen har inte skrivit något om var den pluggar eller varför den skriver ett arbete och då blir jag alltid mindre benägen att engagera mig. Handlar det om rasklubben/Slu eller något liknande så känns det mer aktuellt att bidra om jag kan. Ska nog fundera en stund till

Den rubriken passar både in på regndroppen i bilden och på mig (nu ligger skärpan som den ska=). Allting känns faktiskt lite lättare när jag på nytt ser ett slut. Att kämpa på i vad som känns som en evighet är bara drygt men när det finns ett slutdatum blir allt lite lättare. Lyckades även läsa boken jag fick skickad till mig och den var då inte mycket att hurra över så någon reklam för den blir det inte här. Ska jag tipsa om böcker ska det vara bra böcker annars får det vara. En bra thrillerserie jag kan tipsa om är Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel. Första boken i trilogin heter just Kommer aldrig mer igen.

Och det gjorde jag helt för min egen skull. Nu kan jag känna att jag i alla fall försökt bidra till att folk ska förstå hur psykvården fungerar eller inte fungerar

Jag känner att man som psykiskt sjuk men vettig i huvudet eller vad jag nu ska skriva har ett ansvar att belysa felaktigheter i vården. Eller ja bara berätta hur det faktiskt är, för om psykvården ska förändras måste den vanliga människan veta hur det är. Nu håller då SVT Dalarna på med en granskning av psykvården och vill att folk med egna erfarenheter ska höra av sig. Jag känner att jag borde skriva något om mina erfarenheter men samtidigt orkar jag inte riktigt. Att jag känner så är givetvis okej men problemet är bara om alla som haft/har med psykvården att göra känner som jag. Det är bra att anhöriga kommer till tals men även patienters röster behövs höras

Lite trött men mest bara tom beskriver nog mitt tillstånd idag på ett bra sätt. Jag har blivit dålig på att få ner med ord hur jag känner mig och det beror nog mest på att jag då måste känna efter. Ibland är det enklare att bara stänga av

För ett tag sedan fick jag en fråga skickad till mig via en av mina andra bloggar. Det var en person som ville fråga om jag kunde tänka mig att läsa en specifik bok och sedan skriva i bloggen om den. Jag funderade ett tag över det och till slut blev mitt svar ja. Att jag funderade över det beror på att jag inte har några problem med att såga böcker jag själv valt att läsa men det blir klurigare när man får en bok skickad till sig. Boken har inget med psykisk ohälsa att göra så jag kommer nog inte att skriva något om den här. Jag hoppas verkligen att det inte visar sig vara en dålig bok men det lär visa sig. Det är inte författare som kontaktat mig utan förlaget så det känns lite udda. När det gäller boken jag skrev upptäckte jag till min glädje att ytterligare ett bibliotek köpt in den och det är kul. Tror att det bara kommer att gå att köpa den i några månader till så därför är det kul om den finns på några bibliotek för då känns det som om mina ord lever vidare

Avsnitt ett går att se här . Slötittar som sagt och har än så länge hunnit bli irriterad över hur de bär på en hundvalp, man stödjer rumpa på valpen när man bär hundar. Varför inte sätta koppel och halsband/sele på hunden och låta den gå lite själv? (Menar inte hunden Sanna har med sig) Sedan orkar jag inte riktigt glo på Ann och Sanna när de sitter och pratar i bilen eller promenerar utan det hoppar jag. Har inte riktigt beslutat än om jag anser det vara värt att se avsnitt två också

Jag kände helt enkelt att jag inte längre skulle orka hålla igång om jag inte ser något slut. Lösningen på det blev helt logiskt att sätta ett dödsdatum, nu hoppas jag bara att det får bli så. Känns lättare att kämpa på ett tag om jag har ett slut att se fram emot. Händer det någon mer skit som riskerar att sabba mina planer så tror jag inte att jag kommer att skjuta på mitt datum. Sker det något riktigt ordentligt så får jag väl överväga det men mer skit borde inte kunna ske

och i trädgården blommar några maskrosor. Känns helt klart lite fel

Instagram har visat sig vara rätt intressant. Av någon anledning som jag inte förstår så är det mest jägare som verkar uppskatta mina bilder på ätbara vilda djur. När jag har fått gilla på någon bild så är jag oftast artig och går in på den personens sida och ser om den har någon bild som jag tycker förtjänar ett gilla. På fm var det en person som hade gillat en av mina bilder och när jag gick in på hans sida var hans senast uppladdade bild lite intressant. Han står och poserar och håller upp en död fågel med ett grepp runt nacken på den och visar upp den. Nu är sådana bilder inte så ovanliga men han ser verkligen helt galen ut. Det fick mig att skratta och hans blick fick mig att tänka på en massmördare

Känner inte riktigt att det här budskapet på ett ciggpaket avskräcker mig

För någon vecka sedan upptäckte jag att jag hade ett par missade samtal under en dag. Givetvis kollade jag upp numret (045728005) och det visade sig vara Sifo. Efter det har de ringt i snitt ett par gånger per dygn. Nu hade jag kunnat svara någon av gångerna och förklarat att jag inte är intresserad men att göra det tar på krafterna. Istället lade jag in numret på svarta listan i mobilen och de fortsätter glatt att ringa. Känns lite som att mitt nummer borde trilla bort ur deras listor när de ringt 20 gånger och ingen någonsin svarar. När jag kom hem från promenaden för en stund sedan såg jag ett missat samtal på hemtelefonen och nu är det tydligen statistiska centralbyråns tur att ringa i en evighet. Tacksamt nog har vi en spärrlista i hemtelefonen så nu ligger även 018-4808596 där. När det gäller telefonundersökningar är jag av åsikten att de enbart borde få ringa människor som uttryckligen har meddelat att de vill delta.

Har placerat mig vid tv och glor på paralympics och tänker inte röra mig på ett bra tag. Jag är så trött att jag inte ens skulle orka ta livet av mig. Och när jag inte ens skulle orka det så är jag slut

Jag såg reklam för en kurs här i närheten och det är den typen av kurs som alltid får mig att fundera över vem som anmäler sig till något dylikt. Kursen heter Finn livsglädjen i vardagslivet. Det jag ser framför mig är någon hippietyp iförd en färgglad kaftan som håller i kursen och vill få folk att tro att det går att hitta glädje i allt. Möjligtvis slänger de även in någon flumdans för att frigöra känslor. Det enda som skulle vara mer skrämmande är om kursen leds av någon snabbutbildad KBT terapeut ( en del får kalla sig terapeuter efter en utbildning på fem veckor ). Det kan vara så att jag har en del fördomar

att gå nerför det här istället för att gå upp. Nu fick jag sega mig upp för att kunna ta mig hem men det var drygt. Önskade lite att en trevlig häst skulle dyka upp som kände för att låta mig sitta på ryggen på den. Nu brukar hästar inte riktigt dyka upp spontant här och det gjorde det inte i dag heller.

Och jag gillar inte ens farser. När sambon började bli bättre i benet fick han istället ont i magen. Idag var han till läkaren och diagnosen blev gallsten. Han fick en spruta och om inte det hjälper ska han äta någon medicin och om inte det hjälper blir det operation. Givetvis är det synd om sambon men jag börjar ändå bli lite irriterad över att det hela tiden dyker upp något nytt som gör att jag inte kan ta livet av mig. Jag började nämligen äntligen se att slutet närmade sig. Min plan var bara att vänta till mina föräldrar varit hit på besök och sedan låta det gå någon vecka eller något. Hade varit lite galet att ta livet av mig dagen efter deras besök för då hade de garanterat funderat över om de gjort något fel

Så här börjar blåklinten se ut nu. Nu hade jag kunnat plocka frön och förvara dem inne till nästa år men jag tror inte att sambon kommer att plantera dem så det känns meningslöst. Istället så har jag roat mig med att sprida frön på lite utvalda platser i trädgården. Tar sig en femtedel av alla frön jag har haft ut kommer det bli mycket blåklint nästa år

Jag är så jäkla trött så när jag inte är ute med hundarna ägnar jag mig åt att glo på tv eller läsa och äta något med socker. Tack vare den givande tillvaron har jag inget att skriva och min hjärna är ändå för trött för att tänka

En hund ligger och stirrar på mig och verkar hoppas på att det ska gå att hypnotisera mig till att ställa bort datorn så hon kan ligga i mitt knä. Det lär inte fungera.

Dagarna rullar på i det eviga tempot

Jag hade höga förhoppningar på Märkta för livet av Emelie Schepp men mer än tiden det tog för mig att läsa 50 sidor ger jag inte boken. I mitt tycke är det en hel del konstiga meningar och alldeles för mycket fyllnadstext som inte har något syfte. Ex på konstig mening i mitt tycke. "På tolv kvadratmeter fanns ett bord och stolar, ett vanligt fönster med galler på ena väggen och ett annat med spegelglas på andra väggen." Jag får lite känslan av att hon skrev boken och sedan insåg att det blev för få sidor och då började lägga till stycken som inte gör någon nytta alls. Det här är nog den första boken jag läser som verkar ägna sig åt produktplacering och det känns underligt. Vid det här laget borde jag ha lärt mig att jag ska undvika böcker som hyllas av det litterära folket för jag tycker alltid att böckerna de hyllar är skit

Nu är jag bara glad att dagen snart är över