Allt oviktigt och viktigt

Målsättningen var att ta en längre promenad men så blev det inte. Det blåser iskallt och varken jag eller djuren tyckte att det var kul ute. Att plåga oss med en längre promenad kändes helt enkelt inte vettigt.

Känns inte som om det borde vara möjligt att kombinera de två men tydligen så går det utmärkt. Jag känner för en ordentlig promenad i skogen men det känns som en omöjlighet. Det är ruggigt mycket snö att pulsa i och så har det varit ordentlig blåst i något dygn så det lär vara höga snödrivor.

Jag rensade bort en jäkla massa onödiga brev och andra papper för ett tag sedan. Det var inte så smart kan jag konstatera nu. På breven från en läkare fanns nämligen hans kontaktuppgifter och nu vill jag ta kontakt med den läkaren.

Eftersom det är och var lite kallare idag så gav jag mig ut med kameran i trädgården och lekte lite. Här ser man verkligen detaljerna när jag bara visar en del av bilden.

Så kom det lite kyla igen och eftersom termometern visade på minus 21kände jag att det inte var någon mening att ta med kameran. Lite kallt att fota och sedan så räcker aldrig kamerabatteriet länge när det är så pass kallt. Det beslutet var givetvis fel

Orken är inte på topp men jag lyckades ta mig ut på en liten promenad. Det är ett framsteg med tanke på att jag nästan har sovit på dagen varje dag den här veckan. Lite fånigt kändes det att det var så pass jobbigt men så får det vara.

En ekorre fastnade på bild så den får jag kalla för dagens djur. Det fanns spår av älgko och kalv men de hade nog försvunnit in i skogen. Så galen är jag inte att jag försöker smyga på ko med kalv i djupsnö.

Nu dricker jag inte öl för att det är fredag utan för att jag kände för en öl. Det går veckor utan att jag är sugen på öl och sedan plötsligt vill jag ha en så min konsumtion är på en väldigt låg nivå. Att supa växte jag ifrån för många år sedan och det är jag glad för.

Idag drabbades jag dock av den önskan men jag agerade inte på det. Läkaren lyckades irritera mig så pass mycket och det var bra jobbat av honom. Givetvis fick jag även frågan om jag tar medicinen som jag ska. Den frågan provocerar mig lika mycket varje jävla gång och jag är övertygad om att jag får den bara för att jag har psykdiagnoser.

Det har jag att se fram emot idag. Det som känns tråkigt med det är att jag inte har någon lust att betala 250 kr för att få blodtrycket kollat, möjligtvis få hjärtat lyssnat på och få veta resultatet av blodprovet.

Idag låg det en bok i brevlådan från ett förlag. Jag hade varit lite orolig över att jag inte skulle ha många dagar på mig att läsa den och skriva något om den. Nu var det glädjande nog inte så utan jag får inte publicera något om boken på ca en månad.

Solen lyser lite fint och det fick mig att besluta mig för att äntligen försöka fota såpbubblor. Nu gick det inte riktigt så bra som jag hade tänkt mig. De flesta bubblorna gick sönder på en gång och att det blåste gjorde det inte direkt lättare att få dem att landa fint på snön. Jag kommer att ge det ett nytt försök någon dag när det är kallare ute.

Jag lullade på på vägen och tänkte inte direkt på något på morgonen. På ena sidan av vägen är det en höjd så sikten är begränsad. Nåväl när jag promenerade och var i min egen lilla värld så tittade jag plötsligt upp på höjden.

Jag fortsätter med att slockna varje dag och sova bort någon timme. Nu är det rätt skönt att sova bort lite tid men det är irriterande när jag vill vara vaken. Mest irriterande är det nog att jag inte fotar något. Det är bra för min själ att gå ut och hitta motiv men det är dåligt med det nu.

En grå och vitt värld mötte mig utanför dörren idag. Jag får fortsätta längta efter soliga vackra vinterdagar. Förr eller senare kommer det kanske lite sol. Min vana trogen så har jag hittat ett nytt objektiv som jag vill ha men ska jag få råd med den måste jag sälja av något objektiv som jag har.

Det är känslan som drabbar mig varje gång som jag läser någon blogg som skrivs av någon person som har samma diagnos/diagnoser som mig. Jag uppfattar alltid personerna som väldigt mycket mer labila än vad jag är och att de verkar stå på skakigare grund än mig.

Idag får OS mest fungera som en ursäkt för att bara sitta och glo på tv. Jag vet inte ens vad det är för gren jag tittar på men jag har i alla fall koll på att det inte är någon svensk med.

Nu är det nog en vecka sedan som jag inte behövde lägga mig och sova på dagen. Att bara orka ta en promenad per dag och ändå bli tvingad att sova på dagen är fånigt. Det påverkar även mitt humör och det är inte heller bra.

På morgonpromenaden hörde jag ett ljud som fick mig att titta upp. Långt borta såg jag en flock fåglar som kan i ett raskt tempo. Jag hann ta en bild och så var de borta. Min gissning blev orrar och jag har aldrig sett en så stor flock tidigare så det var roligt.

Familjen med brevlådan bredvid vår kom till byn igår och upptäckte att de hade fått vår post. Det var ingen viktig post som hade hamnat i deras brevlåda men det var skönt att få den ändå så vi slipper fundera. Att behöva betala någon påminnelseavgift bara för att våra räkningar hamnat fel hade inte varit kul.

Den här veckan har varit riktigt värdelös och största anledningen till det är att jag inte har haft någon ork. En del dagar har jag inte ens tagit mig utanför trädgården och andra dagar har jag lyckats ta mig ut på en promenad per dag.

Eftersom det har blivit helg igen så finns det en möjlighet att de som har brevlådan bredvid vår kommer till byn. Nu har de huset som semesterhus så hur ofta de är i byn varierar men jag hoppas att de kommer hit den här helgen.

Det låter nog underligt att vara tacksam över att inte bli inbjuden men i det här fallet är min tacksamhet logisk. En i byn bjöd över min sambo men inte mig och det passar mig utmärkt. Den som bjöd över min sambo ville nämligen visa upp något vapen.

Förra veckan fick jag ett mail från ett förlag med frågan om jag ville recensera en bok innan den kommer ut i bokhandeln. Boken verkade okej men jag kände ändå nej. Jag är för trött för att orka läsa med tidspress och sedan få ihop något vettigt att skriva. Eftersom jag kände så svarade jag förlaget och tackade nej.

Nu vet jag med mig att jag har lite för häftigt humör ibland och inte alltid lyckas uttrycka mig på ett trevligt sätt. Det blir oftast så när jag är för trött och inte orkar bry mig om hur det jag vill framföra framförs. Jag vet att paret i byn som vaktar hundar behöver få veta att de behöver skärpa till sig och i alla fall skotta vid tomtgränsen så hundarna inte kan ta sig ut.

Jag gissar att alla som bloggar får riktigt korkade kommentarer ibland. Nu menar jag inte hotfulla utan bara så korkade att det känns som ett under att den som skrev kommentaren klarade av att hitta var man kommenterar. Jag har varit hyfsat förskonad från dylikt, fördelen med den här bloggen är att inga kommentarer publiceras automatiskt så här kan jag sålla när jag känner för det.

Så många duktiga idrottare som det finns i Sverige. Jag blir helt klart imponerad och jag hoppas att även de som inte får någon medalj är nöjda med sina insatser. Att glo på OS är i stort sett allt som jag har gjort de senaste dagarna.

Paret som brukar vara hundvakter har fortfarande inte skottat, det är inte direkt oväntat men irriterande. När jag promenerade förbi såg jag att hundarna var ute och ena stod precis var staketet är översnöat. Hunden hade bara behövt gå rakt fram för att ta sig till oss. Inget staket alls sticker upp längre.

Inte direkt en detaljerad bild på en skata men allt behöver inte vara nära och visa allt

Både jag och sambon blev lite förvirrade av att vi inte fick någon post igår. På måndagar är det alltid en bunt reklam även om det inte är någon annan post som kommer. Svaret på vår tomma brevlåda fick vi från en i byn som bor längre bort.

Så nu har jag varit in och lämnat blodprov. Att sitta och vänta i väntrummet på vårdcentralen stressar mig alltid. Det är nog så att väntrum överlag stressar mig oavsett varför jag sitter där. Medan jag sitter där håller jag alltid tummarna för att blodprovet inte ska tas av den enda mannen som jobbar där.

Det första är OS. Jag är inte superintresserad av sport men OS gör att det är godkänt att sitta och glo på tv och inte göra något vettigt. Det är väldigt praktiskt för jag orkar ändå inte göra mycket vettigt nu.

Det lutar åt att det kommer att bli en lika tidig kväll som igår. Nu gör det inte så mycket för jag läser en bra bok. Nu har jag snöat in lite på historiska romaner, lite skillnad mot deckare som jag oftast läser. Någon bra biografi var det rätt länge sedan nu som jag läste.

Jag kände att ännu en promenad på vägen skulle resultera i att jag skulle ställa mig och skrika. Lösningen blev att pulsa i skogen istället, jäkligt mycket jobbigare men även jäkligt mycket tr. Och precis där dog min dator.

Så var fallet för en stund sedan så därför ligger jag i sängen. Att sitta och sova framför teven är onödigt så länge som jag har en säng.

Att det ska vara så jäkla hopplöst för mig att gå ner i vikt och nå vikten jag vill ha. När jag håller igång i några dagar så vandrar vikten sakta neråt och sedan blir jag så trött att jag inte orkar göra något under ett par dagar och så går vikten upp lite.

Och inget vettigt har gjorts. Jag gick och lade mig och så sov jag i några timmar. Helt klart vad jag behövde även om jag inte direkt är piggare nu. Att behöva sova ibland på dagen kommer nog alltid att kännas fel men inte sjutton vet jag vad jag ska göra för att få mer energi.

Idag har jag verkligen inte någon lust att göra något alls. Känner mest för att gå och lägga mig men det kommer inte att ske. Den här veckan har jag somnat varje dag i soffan så jag antar att jag är lite trött. Känslan är att jag har en lång lista med saker som borde göras och jag känner bara för att elda upp den imaginära listan.

Snö på träd Blå himmel och lite sol.

Nu känner jag nog inte riktigt så längre men låtsas jag tillräckligt länge så blir det kanske känslan jag känner när snön faller. På fm var jag nära att få ett litet utbrott, jag var nästan klar med skottning framför huset och så kommer plogen. Så det var bara att gå ut till vägen och försöka få undan stora tunga jävla isklumpar.

Det låg en kallelse i brevlådan igår och jag kan inte påstå att det gjorde mig glad. Att gå och ta blodprov har jag inget emot men att efter det träffa läkare har jag ingen lust med. Mitt läkarbesök förra året var lagom lyckat .

Jag kastade ett öga ut genom ett fönster för några timmar sedan och såg en nötskrika som inte alls verkade må bra. Den satt inte ens på ett normalt sätt.

Känns som om det är dags för det i alla fall. Jag lever.

Jag kommer jämt hem med bilder på träd och det är inte ens några speciella träd. Inte heller är bilderna något att hurra för. Två bilder på träd från idag.

Det var en ny upplevelse när jag fick budskapet igår att surfmängden var slut. Nu gjorde det inte så mycket eftersom budskapet dök upp på kvällen och ny surf skulle fyllas på idag. Lurigt bara när man är så van att använda nätet till att kolla upp saker jag funderar på.