Allt oviktigt och viktigt

Frys in de bra minnena från året och förträng de dåliga

Fler åsikter om Nattfrost går det att läsa här. Polisen kallas till ett hus efter att förbipasserande upptäckt att en ruta är trasig. Det polisen hittar i huset är två äldre avlidna personer. Vid första anblick ser det ut som om den ena dött genom en olyckshändelse och att den andra tagit livet av sig. Polisen som har ansvar ber kriminalkommissarie Jonfinn Valmann komma ut till huset och identifiera de avlidna. Jonfinn har nämligen besökt huset i sin ungdom eftersom han är barndomskompis till sonen i huset. Den här boken var inte lika bra som Gränsen.  Den kändes lite rörig men samtidigt så övervägde jag aldrig att inte läsa ut den. Så den får helt klart godkänt

Grått och tråkigt ute men det passar nog bra. Det här året lär sluta i grått och det nya året börjar nog också i grått. Ser inte fram emot ett nytt år och planera att sova vid tolvslaget. Är nog överlag lite trött på att vara vid liv

Tipsade i ett inlägg som jag precis tog bort att min bok såldes väldigt billigt på Bokus. Nu vet jag inte hur många ex de hade på lager men tydligen så tog de slut fort. Det är roligt. Nu finns boken bara till ordinarie pris igen och var det då är billigast att köpa den vet jag inte. Prisjakt kan man alltid kolla på . Priset för Bokus är fel för böckerna till det priset är slut nu

Nu när kylan äntligen har kommit så blir det som en chock att sätta foten utanför dörren. Jag räknar med att vänja mig även den här gången och det är bara att dra på en extra tröja och en tjock mössa. Det var skönt att komma hem i alla fall och nu värmer jag mig med en kopp nyponsoppa. Idag känner jag mig tacksam för att jag fick byta medicin för de senaste dagarna så har jag sluppit stressen i kroppen som jag har haft det senaste året. För någon dag sedan var det första gången på väldigt lång tid som jag kunde sitta och titta på en film och inte göra andra saker samtidigt. Medicinen påverkar självklart inte mitt psykiska mående och det är den inte tänkt att göra. Så jag fortsätter att vara galen och självmordsbenägen men nu har jag äntligen börjat få ro i kroppen. Och det är fantastiskt skönt

Lite lätt imponerad av mig själv som kom ihåg att skicka en önskan om tid för blodprov. Nu hoppas jag bara att det finns någon ledig tid innan mitt frikort går ut. Har inga planer på att träffa någon läkare den närmaste tiden så jag har ingen lust att starta upp en ny period. Hade jag haft läkarbesök inbokade så hade jag inte brytt mig så mycket om när jag kan få tid för blodprov. Hittade en bok som jag vill läsa men den fanns inte på biblioteket här så får se om jag kan få den på fjärrlån. Mentalvården förr är ett ämne som fascinerar mig så jag hoppas att jag kan få låna Axel var idiot

Ägnar mig åt att halvsova och njuta av värmen från kaminen. Rätt trevligt får jag lov att säga men jag hade gärna haft en nybakad bulle i handen. Eftersom det förutsätter att jag bakar bullar så kommer det inte att ske. Kämpar lite idag för jag är väldigt trött men jag håller mig på benen i alla fall. Lite glad är jag över att ha fått en sak såld på tradera för det innebär 200kr som jag kan föra över till mitt begravningskonto. Min begravning ska givetvis bli en budgetvariant men jag vill ändå ha pengar som täcker det när jag dör.

Och därför känner jag mig manad att sprida den. Artikeln heter Jag har borderline men jag är också en individ . Klicka på titeln för att läsa den. Det är sjukt att någon ska behöva skriva något som är så självklart men det är så det ser ut

Nu börjar det se juligt ut ute för det snöar. Det gjorde det inte tidigare när jag av någon anledning fotade ett träd med svampar på sig. Nu är det nog mer regel än undantag att jag gör saker och fotar saker utan någon större tanke bakom det. Ibland blir det bra och andra gånger blir det bara konstigt. Nu tror jag att livet hade blivit rätt tråkigt om allt man gör har analyserats i förväg så jag har inga planer på att ändra mig

Benny hämtar en container utanför en av de finaste husen i Sättuna. På vägen till förbränningskomplexet funderar han över vad rika människor slänger och vad som finns i containern.När han kommit fram och börjar tippa ur innehållet får han svar på sin fundering. Möbler och ovanligt många leksaker trillar ut och mitt bland allt ligger det en död pojke. Malin Fors och hennes kollega Zeke blir dem som får åka till sopstationen. Jag har gillat de tidigare böckerna av Mons Kallentoft och jag gillade även den här. Enda kritiken jag har mot den här boken är att det känns lite för långsökt. Läsvärd och bra får bli mitt omdöme Boken går att köpa på Adlibris

Insåg att det började bli dåligt med hundmat och tog itu med att beställa nytt. Medan jag gjorde det började jag fundera över hur jag handlar. När det gäller hundarna så blir det oftast så att jag köper mat och liknande så att det räcker någon/några månader. Så gör jag inte när det gäller saker till mig. Då köper jag det som jag behöver nu. Jag tror inte att jag tidigare har reflekterat över det och varför jag gör så. Varför jag gör så är enkelt, jag hoppas nämligen inte på att leva så länge att det finns någon syfte för mig att köpa två flaskor schampo eller vad det nu kan handla om. Det i sig är rätt rubbat men tydligen så har jag fungerat så en längre tid och aldrig reflekterat över det. Lite sjukt nu när jag kan se tillbaka på det och inser att jag hade kunnat spara pengar. Lite sent att inse det nu och jag kan inte se att jag kommer att lyckas köpa på mig saker nu heller när det är billigt för vem vet när det blir okej för mig att dö.

Vinden är inte nådig idag, fast jag hade vinterjacka och vantar på mig så var det riktigt kallt att vara ute. Jag vill ju ha fina vinterdagar nu, någon dm snö och sol skulle vara trevligt. Upplever en ny rädsla som inte riktigt känns så kul. Jag har inga planer på att någonsin hamna på dårhuset igen men insåg för någon dag sedan att om det skulle ske skulle det kännas värre än tidigare. Anledningen till det är att jag vet att ett par skötare har läst min bok vilket gör att de vet mer om mig än vad jag är bekväm med. När man väljer att ge ut en bok så tar man så klart risken att folk man inte vill ska läsa boken gör det. Om jag hade varit medveten om att skötare/sjuksyrror som jag inte gillar så mycket skulle få veta att jag hade skrivit en bok så är jag inte så säker på att jag hade gett ut boken. Nu är jag van vid att skötare och liknande har förutfattade meningar om mig och det har jag inte brytt mig så mycket om eftersom det är folk jag behöver ha att göra med så kort tid. Om de

Så ser jag på det i alla fall och därför är det slut på att äta en massa onyttigt. Jag har ingen lust att lägga på mig mer vikt så det räcker med några dagar med onyttigheter. Idag planerar jag att glo på Ice age, hoppas bara att den inte är dubbad för då går det inte att se den. Jag förstår faktiskt inte varför så mycket ska dubbas nu för tiden. När jag var liten var saker i bästa fall textade och det gjorde att man som barn fick lära sig engelska av tv. Det ser jag ingen nackdel med alls

När jag fick veta att Kepler skrivit en ny bok blev jag glad eftersom jag gillar deras tidigare böcker. Sedan läste jag på nätet vad boken handlar om och då blev jag tveksam till om jag verkligen ville läsa den. Till slut beslutade jag mig för att läsa boken i alla fall. Nu orkar jag inte ens skriva ordentligt vad den handlar om. Här kommer en kort beskrivning. En kvinna dör och hamnar i dödsriket. Hennes son blir allvarligt skadad och hans hjärta måste stannas för en operation. Kvinnan återvänder till dödsriket för att rädda sin son. En massa folk dör på våldsamma sätt och som man förutser slutar allt lyckligt. Den här boken klassar jag som skit. Större delen av tiden hoppades jag bara att alla skulle dö någon gång så att något annat läsvärt skulle ske. Så blev det aldrig. Förstår inte hur ett författarpar som tidigare skrivit bra böcker lyckas skriva något sådant här dåligt. Om man nu vill köpa den går det att göra det genom Cdon

En frusen vattenpöl är det närmaste jag kan komma något som påminner om vinter. Det gäller att inte vara så kräsen nu

Förstår varför läkaren sa åt mig att inte läsa på om biverkningar på medicinen jag börjar ta idag. Hjärtinfarkt står med bland vanliga biverkningar och det känns som en ganska onödig biverkning kan jag tycka. Ska jag dö vill jag gärna själv välja hur och när. Hade varit lite för irriterande om jag får en hjärtinfarkt av medicinen. Nu har jag i och för sig tidigare förutspått att jag antagligen kommer att dö av att jag snubblar på en trottoar och slår i huvudet. Så kanske är det så tokigt att det inte blir jag själv som styr över hur och när jag kommer att dö

Så var det vitt på marken Och om man ville kunde man roa sig med att spåra skogsfåglar. Att spåra fåglar är kanske inte det vettigaste man kan ägna sig åt med tanke på att de kan flyga. Nu går det i alla fall inte att spåra något för någon snö finns det inte och att spåra när det inte är snö är om möjligt ännu mer udda än att spåra fåglar

Latar mig efter att ha varit in till affärerna. Fy kan jag säga för att vistas i eller nära någon butik nu innan jul. Jag blir stressad av sega människor som det inte går att ta sig förbi. Att jag ens tog mig in berodde på att min nya medicin hade kommit. Vill gärna börja med den så fort som möjligt och då gäller det att hämta ut den. I morgon ska jag börja med den och jag hoppas att den gör skillnad. Lite enkelt kan man säga att medicinen jag tagit minskat mina fysiska symptom medan den nya medicinen påverkar grunden till de fysiska symptomen. Nu räknar jag med att må risigt de första dagarna vilket jag alltid gör av nya mediciner men det kan jag ta

Och jag ligger i sängen. Tänker strax sova och det känns skönt att ta avsked av den här dagen. En del dagar har bara som syfte att ta slut.

Valet att läsa den här boken kan kanske verka underligt men jag läser inte bara deckare. Jag var lite nyfiken på boken för att se om det verkligen skulle vara så mycket i den som jag inte visste. Vad boken handlar om avslöjar titeln men det handlar inte om kvinnliga fångvaktare i koncentrationsläger. Utan det handlar om kvinnorna som var sjuksköterskor, kontorister och fruar/flickvänner till SS männen. Deras del i förintelsen har inte belyst så mycket tidigare så i det hänseendet så är den här boken viktig och fyller en funktion. Jag hade önskat att boken hade gått in lite mer på djupet i en del av kvinnornas liv och möjligtvis intervjuat deras barn. Läsvärd mycket tack vare att den visar att kvinnornas roll under förintelsen inte bara var att föda fram arier och sköta ett hushåll.

Och ett udda minne dök upp i mitt huvud från tiden när jag var inlåst en längre tid. Jag blev då sugen på en öl men insåg att om jag drack en öl under frigången jag hade på ca 1 timme skulle det bli ett jäkla tjat när jag kom tillbaka till avdelningen. Min lösning på problemet blev givetvis att försöka smuggla in en öl på avdelningen. Efter varje frigång blev jag alltid genomsökt och om jag hade köpt något under frigången tittade de alltid igenom sakerna. Jag fick inte ens ha läskburkar på avdelningen utan jag fick hälla upp innehållet i plastglas. Det var en hel del regler runt mig... Sagt och gjort så beslutade jag mig för att smuggla in en öl. Det gällde bara att komma på något smart sätt att få in den. Att ha den på kroppen var uteslutet eftersom jag visste att jag skulle bli visiterad. Lösningen blev att gömma burken i en tröja och hålla tummarna för att ingen skulle kolla tröjan om jag bar den i handen. Jag lyckades faktiskt få in den på avdelningen och den ölen smakade ovanligt

Som synes så utnyttjas hinken som matplats, gissar på möss eftersom tallkottarna är ordentligt rensade. Tycker alltid att det är lite vemodigt att se vad folk har lämnat i skogen. På sätt och vis är det nog så livet fungerar oavsett om det handlar om saker eller personer. En del saker/människor älskas/används en tid och sedan blir de bara bortslängda och bortglömda. Ibland hittas de på nytt och älskas/används av någon annan och i andra fall sker det ej

Har vettigare saker att göra men är för trött och kan inte gå och lägga mig än. Funderar verkligen hur bloglovin plockar fram liknande bloggar/förslag eller vad det nu står för de som dyker upp för mig vill jag då inte läsa. Merparten skrivs av folk med ätstörningar som mest verkar räkna upp vad de äter under dagen. Rent krasst så har jag inget intresse av att läsa sådant eller att de är hungriga. Man behöver inte direkt vara ett geni för att räkna ut att om man bara äter ett äpple under en dag så blir man hungrig. Det måste rimligtvis finnas intressanta bloggar som tilltalar mig som inte bara handlar om att eftersträva att se ut som ett svältoffer. Bloggar med mest feministiskt dravel vill jag inte heller läsa och även sådant dyker upp som förslag. Tror helt enkelt att jag ska sluta leta efter intressanta bloggar som jag inte läst tidigare för jag hittar aldrig någon

Det är illa att klockan bara är 14 och jag redan har sovit en stund. Jag är så fruktansvärt trött, jag hoppas att det blir bättre med den nya medicinen. Men det känns tveksamt att den dyker upp nästa vecka. Inte så vanlig medicin tydligen för det var en beställningsvara.

Att jag önskar god jul nu innebär inte att jag tänker vara tyst här. Det innebär bara att jag passar på att önska god jul eftersom jag kommer ihåg att göra det idag och risken finns att det annars inte blir gjort.

Nu har jag läst ca hälften av Snabba cash av Jens Lapidus . Jag kan ha läst den tidigare, känner igen lite ur den. Om jag läst den tidigare så tvivlar jag starkt på att jag läste hela för det är verkligen inte min typ av bok. Jag skiter fullständigt i om alla karaktärerna åker i fängelse, dör eller trillar ner i slukhål. Så engagerad blir jag av boken. Om man är fruktansvärt intresserad av knarklangare, kriminella som spöar folk och annat blaj så är den läsvärd. Det är en hyllad bok men jag kan för mitt liv inte förstå varför. Författaren är jurist och i mitt tycke märks det i boken. Min erfarenhet av jurister är att de yngre (30 och yngre) är mycket fasad och lite innehåll. Har umgåtts med tillräckligt många i yngre dagar vilket nog spelar in när jag läser boken. Känner inte för att ödsla mer tid på att läsa boken utan det får vara bra nu Om man mot förmodan vill köpa boken så går det att göra det på Adlibris och Bokus

Att stiga upp fyra på morgonen passar inte mig så bra. Fy satan så trött jag är nu och några timmar till lär jag få hålla mig vaken. Ser inte heller fram emot att gå ut på promenad om några timmar, underkylt regn har fallit och det är glashalt. Att då promenera på en väg och möta bilister som inte fattar hur halt det är kan vara läskigt. Jag har ingen lust att avsluta kvällen med att bli påkörd. Nu har jag beställt medicin, läkaren var snäll och skrev ut en liten förpackning och en stor så jag kunde beställa den mindre förpackningen på en gång. Den här tiden på månaden ekar det rätt tomt på mitt konto.

Jag blev uppringd av "min" läkaren och det går nog att beskriva tidpunkten som mindre lyckad. Jag hade en bunt frallor i ugnen så första delen av samtalade oroade jag mig mest för att de skulle bli brända. Sedan hörde jag att en bil körde upp här och det hörde även hundarna så en började skälla. Bilen som kom hit var här för att hämta vår bil och köra den till verkstaden så det tog en stund innan de åkte och en av hundarna skällde hela tiden. Sedan insåg jag att jag måste ta ut plåten med frallor ur ugnen och det klarar inte jag med en hand så jag fick be läkaren vänta lite. Efter det var jag nog lite mer samlad. Nu visade det sig att mina värden inte var så bra som jag trodde. Läkaren sa att det kan bero på att tumören har växt och det låter troligt med tanke på min tur i livet. Tumören är godartad så inget att bry sig om. Han skrev ut en annan medicin åt mig så jag ska ta och beställa den och hoppas att jag mår bättre av den

Jag värmer mig framför kaminen och dricker mitt kaffe. Sambon blev hämtad för en stund sedan för färd till sjukhuset, planerad undersökning som inte är lämplig att själv köra från. Jag har lite dåligt samvete för att inte jag kör honom men hade jag kört så tror jag inte att vi hade kommit fram eller hem. Helt klart nackdelen med att bo på landet. Behöver man ta sig till sjukhus så är det inte bara att ta en taxi. Eller det är klart att man kan ta taxi själv men i en stad handlar det om kanske en mils färd till sjukhus här handlar det om runt 15mil. Därför måste man då kontakta dalatrafik och böka/boka resa till närmaste by var bussen går. Jag ska ägna dagen åt att hoppas att undersökningen går bra och så får jag se om sambon kommer hem idag eller om det blir imorgon

Blodprovet avklarat så nu är det bara och vänta och se om jag får byta medicin. Kylan har börjat komma lite mer på riktigt nu och det är rätt vackert

Känner mig rätt ofta som om jag bara hänger ihop lite löst och det krävs inte mycket för att jag helt ska gå av. Men av någon anledning som jag inte förstår så lyckas jag ändå hänga ihop när det krävs. Gissar att det är min envishet som gör att jag lyckas verka vettig och sansad när det är enda alternativet som jag har. Jag ska fortsätta vara vettig ett tag till och sen får jag se hur det blir

Jag märker själv att jag har tappat en del oviktiga minnen efter senaste gången jag dog och blev återupplivad. Minnen från saker innan jag dog alltså. Nu tror jag i alla fall att det bara är oviktiga saker som jag tappat bort. Det finns säkert viktiga saker också men eftersom det är borta så har jag ingen aning. Jag märker det rätt ofta när jag börjar läsa en bok som jag inte har några minnen av att ha läst och så plötsligt dyker minnesfragment av boken upp i huvudet. Nu vet jag att man kan känna så fast man inte har stängt av sin hjärna och den sedan blir brutalt återuppväckt. Men min erfarenhet av det är att man då oftast känner igen boken efter att ha läst ett tiotal sidor. Så är det inte för mig utan jag får först en svag aning om att jag nog känner igen lite och sedan plötsligt dyker handlingen under några sidor av boken upp i mitt huvud. Och efter biten jag tycker mig minnas så minns jag inget mer. Därför är det nu positivt att de flesta böcker jag läser får ett inlägg här i blo

Jag blev uppringd av min favorit av specialistläkarna och han verkade inte ha något emot att låta mig prova en annan medicin. Nu verkar han alltid vara extremt stressad när han ringer så jag hann inte riktigt uppfatta om han ville sätta in en eller två nya mediciner. Innan jag får någon ny medicin måste jag ta blodprov och blodtryck så ska boka tid för det imorgon. Om mitt blodtryck är för mycket åt helvete tror jag inte att jag får byta medicin. Resultat av blodprov oroar jag mig inte för, rätt säker på att jag ligger bra till. Fick nästan en känsla av att läkaren har lärt sig hur jag fungerar för han frågade om jag hade slutat ta min medicin. Det har jag inte

Får väl se om det blir något svar på remissen om att jag vill byta medicin under den här veckan. Jag har ingen aning om hur lång tid det brukar ta för läkare att svara på sådana frågor. Det känns som om det borde vara en lätt remiss att besvara men jag är som bekant inte läkare. Om jag har lärt mig något i kontakten med sjukvården så är det att det jag tycker borde gå fort alltid tar lång tid och det jag tycker borde ta lång tid går fort. Hoppas även att bibliotek får igång sitt datasystem någon gång så att det går att leta efter och reservera böcker. Lite förvirrad blev jag även när jag tittade på mina vårdhändelser. Öppenvården hade tydligen haft något möte om mig i oktober. Det hade ju inte varit konstigt om jag hade haft kontakt med dem men senaste gången jag sa upp kontakten var i augusti. Så fort jag får chansen säger jag alltid upp kontakten eftersom öppenvården är värdelös och inte har lyckats göra något som slutenvården gett dem i uppdrag att fixa. Varför man har möten och p

Jag har absolut inget positivt att skriva känner jag så det får räcka med en bild på en blåmes

Så känner jag mig och så får jag fortsätta känna ett tag till. Något svar på remissen har inte dykt upp så något recept på ny medicin har jag inte fått. Att jag fryser tror jag beror på medicinen så det hade varit skönt att få slippa det. Jag har aldrig varit frusen av mig men sedan jag började med medicinen jag tar så fryser jag ordentligt så fort jag är trött. Helt sunt är det inte att sitta och frysa fast jag har eldat så att temperaturen inne är 25 grader. Får jag inte något recept på annan medicin under nästa vecka så tänker jag prova att sluta med medicinen jag tar i en vecka eller något. Nu har jag kunnat googla mig till att den andra medicinen som skulle kunna funka för mig enbart ska skrivas ut om man får problem med biverkningar av medicinen jag tar nu. Jag tycker absolut att jag borde få prova den andra medicinen men jag misstänker att det är en kostnadsfråga eftersom den medicinen kostar runt tio gånger mer än den jag tar nu. Så trött på att frysa

Så har jag läst ut gränsen av Knut Faldbakken . Arne Vatne är en snickare som har haft lite otur men nu verkar det äntligen som om saker går hans väg. Han har ett jobb han trivs med och äntligen slipper han oroa sig för sin ekonomi. Oväntat så dyker hans vuxna dotter upp på besök. När kommissarie Valmann en kväll är på väg till sin flickvän i Arvika ser han en bil i diket. Han stannar sin egen bil och ser en kropp på vägbanan. Redan innan han når fram förstår han att det är en död kvinna. Klädseln gör att Valmann drar slutsatsen att det är en prostituerad och utseendet på kvinnan gör att han inte tror att det handlar om en norsk kvinna. Det känns som en lite udda bok som riktar in sig på kriminalitet i gränslandet mellan Sverige och Norge. Och det var det som fick mig att läsa boken. Det är en lättläst bok utan en massa olika människor att ha koll på. En del bitar i boken är lite för förutsägbara men annat går det inte att gissa sig till. Läsvärd om man är ute efter att spendera e

Konstigt att det kan ta så på krafterna att inte göra något och låtsas vara vettig. Jag har fortfarande inte lyxen att bryta ihop och visa mig från min galna sida så jag får fortsätta anstränga mig. Hoppas bara att jag orkar hålla ihop så länge som det krävs

Så är det bara att hålla tummarna igen. Tog itu med att beställa ett nytt batteri till min mobil. Har haft den i runt 18mån och har reagerat på att batteriet har tagit slut fort den senaste tiden. Nu hoppas jag att den vill vara med ett tag till när den får nytt batteri. 200 för ett nytt batteri är lagom för min ekonomi, har ingen lust att skaffa ny telefon. Glad nu i efterhand att jag tänkte på att jag ville ha en mobil man kan byta batteri på när jag köpte den jag har nu

Nu kunde jag se vad läkaren som jag pratade med för ca en vecka sedan har skrivit. Det som irriterar mig är att han har skrivit om min psykiska diagnos och att jag har sporadisk kontakt med psykiatrin. Att jag vill byta medicin för mitt fysiska fel har inget med mitt psyke att göra. Jag har inte haft något att göra med psykiatrin på 5-6 månader nu och jag kan tycka att det någon gång måste bli irrelevant att dra upp det varje gång jag söker för fysiska fel. Det hade varit skillnad om jag hade förklarat för läkarna att jag planerar att operera mig själv. I det fallet känns det aktuellt att dra upp psykiatriska diagnoser

Idag identifierar jag mig med en stock antagligen inte så logiskt men så är det. Jag har också en del sprickor eller rynkor i alla fall och mitt inre håller också ihop fast det är sprickor rakt igenom. Jag borde ta itu med att röja upp lite inne för det ligger saker överallt och det slår aldrig fel att någon oväntat dyker upp när det är som stökigast

Två unga män i norra Ungern tar sig in på en gammal militärförläggning i hopp om att hitta något som går att sälja. Till deras glädje så visar det sig att golvet i det gamla sjukhuset har rasat vilket innebär att det nu går att ta sig ner i källaren. I källaren har ingen kunnat ta sig tidigare så de räknar med att kunna hitta en hel del saker. En av killarna tar sig ner och börjar leta efter säljbara saker. I Danmark så dyker det upp en grupp romer som tillfälligt bosätter sig i en gammal bilverkstad. En del av barnen i gruppen är sjuka och sjuksköterskan Nina blir ombedd att åka och titta till dem. Hennes första tanke är att det är matförgiftning men efter ett tag inser hon att det nog är något i deras omgivning som gör dem sjuka. Jag tyckte att den här boken var väldigt rörig och många personer gäller det att hålla koll på. Det gjorde att jag var väldigt nära att ge upp men något gjorde att jag fortsatte läsa. De första 130 sidorna var kämpiga men efter det blev boken bra. Spä

Givetvis så handlar det inte om landstingsfinansierad terapi, skulle inte falla mig in att prata med någon av de underliga människorna på öppenvården. Utan det handlar bara om det terapeutiska arbetet med att baka bröd. Att knåda deg är ett utmärkt sätt att bli av med aggressioner och så får man gott bröd av det. Väntar bara på att ugnen ska komma upp i rätt temperatur så jag kan slänga in det.

Helt logiskt är det inte för på den tiden när dagen ett par gånger i veckan började med att sitta i en slogbod och dricka kokkaffe som inte direkt var drickbart hade jag inga problem med att få fart på en liten brasa. Att elda i kaminen är däremot svårare, ibland vill det inte brinna alls och andra gånger dör elden bara. Jag och eld måste vara en dålig kombination eftersom elden bara dör för mig. Någon risk att jag blir en pyroman finns det inte

Men jag borde avstå och det lär jag även göra, avstå alltså. Fick ett nytt brev från tingsrätten idag med en påminnelse om att jag måste svara. Nu har jag ju redan gjort det, jag erkänner att det tog lång tid men de borde ha mitt delgivningskvitto imorgon. Känner lite för att skriva ett udda mail till tingsrätten och förklara att eftersom jag kände att de inte tilltalade mig på ett korrekt sätt så dröjde mitt svar. Kan även bre på med att deras planerade lilla samling inte kändes så lockande för mig personligen och därför fick jag fundera över om det verkligen är rätt för mig att närvara under sådana förhållande. Ett sådant mail borde göra att jag klassas som ett olämpligt vittne. Om någon nu missat det så känner jag inte för att vittna, inte för att jag tycker att det är läskigt eller att det inte är viktigt utan för att jag inte förstår syftet. Jag har en bild på fordonet under färd och det i kombination med vittnesmål från poliserna som hämtade föraren borde räcka

Jag lyckades äntligen komma ihåg att skriva på pappret till till tingsrätten och posta det. Det var lite på tiden får jag lov att erkänna. Nu hade det inte gjort något skillnad om jag hade lagt det på postlådan i helgen för posten hämtas bara på vardagar här. Hm förstår inte riktigt varför texten blir annorlunda i det här inlägget så brukar det inte bli fast jag bloggar från mobilen

Känns som om inget går min väg för tillfället och att det inte finns något jag kan göra åt det. Det enda jag kan göra är att hoppas att den nya veckan som startar imorgon blir bättre. 

Anledningen till det är lite av en kombination. Två bitar kaka blev jag rätt mätt på och så fort jag blir för trött så vill jag inte äta. Dricker en öl istället och funderar lite över vikt. Min vikt har pendlat ordentligt genom åren och det är ingen överdrift. När jag var som fetast vägde jag ca 35kg mer än jag väger idag, det var runt 12 år sedan. Och när jag vägde som minst så vägde jag runt 15kg mindre än jag väger idag och det var för ca 10 år sedan. Misstänker dock att det inte var så snyggt på mig för många frågade om jag hade anorexia, det hade jag inte. På sätt och vis kan jag tycka att det är konstigt att jag klarat mig från ätstörningar men det är jag tacksam för. Att jag tycker att det är konstigt att jag klarat mig beror på att jag under en stor del av min uppväxt fick höra dagligen av en av mina föräldrar att jag var tjock/fet. I vuxen ålder har jag fått en ursäkt för det och det är inget jag ältar utan det är som det är. Jag får det ändå inte riktigt att gå ihop i mitt hu

Osedvanligt träligt väder idag och det enda som motiverade mig att fortsätta framåt på promenaden var tanken på kaffe och en bit kaka när jag kom hem. Det var precis lika gott som jag hade tänkt mig efter en promenad i blåsten.

Glädjande nog så var det en läkare som ringde mig och det blev inget prat om självmord och det var det positiva. Det negativa var att han klargjorde att han inte visste någon medicin jag kunde byta till utan det måste jag ta med någon av specialisterna jag träffat. Inget fel i det men med tanke på att läkaren som ringde var den som svarade på mitt meddelande blir det lite konstigt. Jag förklarade i meddelandet att jag ville byta medicin och han svarade mig att jag skulle boka in en telefontid med läkare. Han hade lika gärna kunnat svara då att jag måste kontakta specialisterna istället fick jag vänta en vecka på en telefontid och få det beskedet. Han skulle skicka ett meddelande till specialisterna med att jag vill byta medicin så jag får fortsätta vänta och se vad de säger

Det blir intressant och se om det blir en läkare som ringer upp mig. Mitt förtroende för vårdcentralen är inte allt för stort så jag blir inte så förvånad om det istället är en sjuksköterska som ringer. Får jag inte prata med en läkare idag så kommer jag att bli irriterad. Jag kommer även att bli irriterad om jag inte får ny medicin utskriven. De borde hålla med mig om att det är vettigt att prova någon ny medicin men jag har lärt mig att det inte är så många läkare som håller med mig. Får jag inte ny medicin utskriven så tänker jag sluta ta ena medicinen jag tar nu för det är enda sättet för mig att se om min seghet är en biverkning. Så bra är det inte att sluta med den medicinen men så länge som jag håller koll på mitt blodtryck så tror jag inte att någon vecka utan den påverkar mig allt för mycket.

Jag beställde en låda med enbart onyttigheter från matsmart för ett tag sedan och nu är den äntligen på väg. Den innehåller allt onödigt och onyttigt som jag tänker äta under julen, jag ska glo på dåliga familjefilmer och göda fettet. Beställde även en bunt after eight jultomtar som nära och kära ska få, choklad är alltid en bra gåva. Det enda problemet blir att jag inte får äta upp allt nu. När jag är trött och sliten äter jag gärna och mycket så min viktnedgång går milt uttryckt segt. Sen räknar jag även med att gå upp lite över jul och det är helt okej för mig. Tänker helt enkelt inte väga mig under jul och några veckor efter så behöver jag inte bry mig

Den här gången var det Den man älskar av Mari Jungstedt . Nu kommer jag inte att läsa något mer av henne. Främsta anledningen till att jag läste den här var för att den tidigare boken slutade på ett sådant sätt att jag ville veta vad som hände efter det. Efter att ha läst många böcker av henne så känns det som om hon skriver efter samma koncept hela tiden. Allt pekar mot att en person är mördaren och sedan visar det sig att det inte är så. Det gör att man vet att den som antyds vara mördaren inte är det. För varje bok så har även huvudpersonen Knutas blivit mer och mer ointressant och Johan som var en av de intressanta karaktärerna finns inte längre med. Böckerna blir tråkiga och förutsägbara när man har läst för många av författaren.

Så resonerar jag tydligen enligt en journalanteckning av läkare Li. "Självmordsnära handlingar har varierat avseende allvarlighetsgrad och oftast ett resultat av stressfyllda situationer och upplevda kränkningar" Nu visste jag redan att läkare Li var ett pucko men det här slår till och med vad jag trodde om henne. Om det här var sant så borde jag rimligtvis ha försökt ta livet av mig många gånger när jag varit inlagd. Så har det inte varit utan om jag har tyckt att någon läkare varit för jävla korkad så har jag sagt det till den. Det skulle inte falla mig in att försöka ta livet av mig för att jag känner mig kränkt. Så fungerar inte jag utan jag konfronterar och att jag skulle ha försökt ta livet av mig för att det är en stressfylld situation är lika fel. Kärringen har även skrivit in att vårdcentralen och öppenvården borde försöka övertala mig att börja med antidepressiva igen. Hur jävla svårt ska det vara att lyssna på vad jag säger. Lite komiskt är det dock att hon ty

Nu har landstinget dalarna gjort det möjligt att läsa mer ur sin egen journal på nätet och givetvis så har jag gjort det. Mycket tok finns det att läsa, en del från psyk och en del från andra läkare. Det känns väl som om läkare åtminstone borde klara av att skriva in rätt ålder på patienter i deras journaler men tydligen så är det inte så viktigt. Jag är tydligen 42 jag undrar lite hur jag har lyckats missa så pass många födelsedagar. I journalerna från öppen psyk och dårhuset så varierar mina diagnoser lite väl mycket och det finns mycket tok skrivet i dem. En anteckning tar upp att jag vägrar blodprov på avdelningen. Så var det inte utan jag hade tagit blodprov på vc någon dag innan och när sköterskan fick veta det ansåg hon inte att det var något syfte att ta blodprov på mig igen. Jävla tok är det skrivet om mig

Istället så äter jag pepparkakor, bättre syssla. Kom på att jag inte har svarat på min kallelse till tingsrätten än så jag borde nog ta och göra det. Inte så pigg på att en delgivningsman dyker upp här. Nu skulle jag i och för sig nog ändå inte öppna dörren och så många människor är det inte som försöker öppna en dörr när hundar skäller. Tror nog att det bara är kärringar från öppenvården som är så korkade. Fast de hade inte ens vett att knacka först och så korkade är nog inte folk överlag. Känner mig rätt nöjd över att jag gjorde ett ryck på fm och bakade bröd. Godare än köpt bröd och några kronor sparade

Eller väldigt koko är nog mer rätt. Sömn påverkar mig något otroligt och nu har jag inte fått sova ordentligt under några dygn. Min sömn har blivit störd av saker jag inte kan påverka så det beror inte på sömnsvårigheter. När jag inte får sova ordentligt så är jag ett argt monster på dagarna som mest vill sitta i ett hörn och gråta. Jag är inte direkt mentalt stabil när jag sovit för lite. Värst är det när jag känner mig som om jag ska börja gråta och då reflekterar över varför. Oftast är det då något riktigt fånigt i stil med att jag vill ha kaffe men inte orkar gå in i köket och fixa. Det är inte riktigt något som är vettigt att gråta över

Nina blir uppringd av en av sina vänner som hon inte har haft ordentlig kontakt med sedan de bägge pluggade för att bli sjuksköterskor.Vännen Karin ber Nina hämta ut en väska som är inlåst i ett förvaringsskåp på stationen i Köpenhamn. Nina har under många år jobbat med flyktingar och möter många hemskheter i sitt arbete. Hon förstår inte riktigt varför Karin ringer henne och ber om en sådan udda tjänst men hon beger sig till stationen. Karin har sagt åt henne att vänta med att öppna väskan till hon är ensam och hon lyder rådet. Väskans tyngd förbryllar henne och när hon öppnar den förstår hon varför den är tung. Inne i väskan ligger det en liten pojke, vid första anblick tolkar Nina det som om barnet är dött. Efter att ha tittat lite mer noggrant så inser hon att barnet lever men att han med största sannolikhet är drogad. Nina förstår inte varför någon har drogat ner ett barn och placerat honom i en väska men hon inser att hon måste få honom att vakna till liv och sedan ta reda på va

Lite rörigt i mitt huvud i vanlig ordning. Jag var medveten om att det den här dagen var första advent. Jag var även övertygad om att vi hade en bunt ljus hemma. Så var det inte riktigt efter att ha letat en bra stund lyckades jag hitta fyra ljus. De har varken samma röda färg eller påminner om varandra men det blev fyra ljus i adventsljusstaken. Istället för att säga att det här är resultatet av att jag är allmänt förvirrad så känns det bättre att kalla det för nyskapande.

Fick för mig att kolla vilka bloggar som dyker upp om jag går in på min blogg på bloglovin och klickar på similar blogs. Förvirrande nog så är det mest bloggar på norska som dyker upp. Så vitt jag vet så skriver jag på svenska så varför mest norska bloggar dyker upp som inte ens har varit aktiva på några år känns lite underligt. Ska jag tolka det som om jag borde blogga på norska istället? Det verkar väldigt jobbigt med tanke på att jag inte kan norska. Tror att det är så enkelt att bloglovin inte gillar mig och det är helt okej

Efter att ha funderat lite så har jag kommit på två sätt som jag skulle kunna göra mitt gästspel i tingsrätten mer minnesvärt. Variant ett: Jag kommer till tingsrätten iförd min stulna dress från kriminalvården. Jag uppför mig allmänt förvirrat och förklarar att jag inte har haft med polisen att göra på många år och förstår inte alls varför de på tingsrätten vill träffa mig. Variant två: Jag kommer till tingsrätten och ser respektabel ut. När de ber mig berätta vad jag har sett så ler jag bara och säger att jag inte minns något alls. Sedan på väg ut från tingsrätten stannar jag till vänder mig till den åtalade och frågar om han är nöjd med min insats och om jag nu får betalt. Personligen så tror jag att jag hade kunnat genomföra bägge varianterna på ett trovärdigt sätt. Nu kommer jag inte att göra det utan jag lär uppföra mig vettigt fast jag inte har någon lust. Förstår fortfarande inte riktigt varför jag ska behöva släpa mig dit. Fälld lär han bli i vilket fall som helst och j

Eller något liknande. Att jag ger tips om något rörande skönhet är i sig rätt komiskt eftersom det finns dagar när jag inte ens orkar borsta håret. Det i sig gör att  när jag väl borstar håret så är det rätt trassligt. Jag har provat en massa produkter för att slippa slita av mig en massa hårstrån när jag försöker reda ut trasslet. Idag fick jag hem ett paket från lyko med lite saker som jag hade beställt. En av sakerna var Goldwell elixir oil , dyrt som fan men jag tänkte att det var värt att prova. Enligt flaskan ska man ha 1-2 pumptryck i håret, det påståendet var jag väldigt tveksam till och inte räckte det till mitt hår inte. Men tre pumptryck räckte faktiskt och jag har rätt långt och tjockt hår. Och jo det var ju faktiskt bra, tror aldrig att mitt hår har känts så lent som nu Finns ingen anledning till oro det här är det enda inlägget som någonsin kommer att handla om någon skönhetsprodukt. Ytligheten är härmed över.

Jag som hade hoppats att jag skulle slippa men idag grusades mina förhoppningar när ett brev från tingsrätten låg i brevlådan. Låter som en utmaning att ge ett samlat och vettigt intryck igen. Jag tycker ju att de hade kunnat nöja sig med att ta mitt vittnesmål över telefon men det verkar de inte hålla med om. Att vara vittne på en rättegång blir i alla fall en ny upplevelse, tidigare har jag bara provat på att vara åtalad och målsägande.

Till min stora förvåning så ska jag bli uppringd om en vecka av vårdcentralen. Nu får jag bara hoppas att det är en läkare jag får prata med. Så förvånad blir jag dock inte om jag först måste förklara för en sjuksköterska och sedan får vänta ytterligare någon vecka. Jag håller tummarna för att jag får en annan medicin i alla fall. Kan inte se någon anledning till att de skulle neka mig att prova något annat men man vet aldrig hur de resonerar.

När jag är riktigt trött eller bara less så vill jag ha mycket godis. Idag är en sådan dag när jag hade velat ha en stor påse och bara trycka i mig. Nu kommer inte det att ske eftersom jag inte kör bil så länge som jag känner mig som en fara för andra och jag tänker inte promenera 2 mil enkel väg för att köpa godis. Hade det funnits någon affär i närheten så hade jag garanterat vägt mer än jag gör idag. Lite irriterad över att det är något fel på datasystemet på närmaste bibliotek. Det går inte att logga in och således kan jag ej reservera böcker. Att åka in till biblioteket och leta lämpliga böcker är jag helt enkelt för trött i huvudet för. En stor påse godis och en bra bok är målet för helgen

Nu verkar det dock som jag har att göra med en läkare av den andra sorten. Jag vill byta min ena medicin av den enkla anledningen att jag tror att det är den som gör mig så seg. Så jag skickade ett meddelande till vårdcentralen om det. Jag tänkte att det smidigt kunde lösas så eftersom av vad jag kan klura ut så finns det bara en annan medicin som skulle vara aktuell. Vårdcentralen verkar dock inte vilja lösa det så smidigt utan de vill att jag bokar in en telefontid med en läkare så att vi ska kunna prata om eventuellt medicinbyte. I min värld så är det fullständigt onödigt att jag ska ta upp en telefontid och det lär dröja någon/några veckor innan jag får det. Och om jag känner läkarna här rätt kommer de även vilja att jag ska lämna blodprov innan jag får byta medicin. Även det är fullständigt onödigt för jag känner själv när jag ligger fel i värden. Är även villig att satsa några tior på att läkaren kommer börja fråga om jag har självmordsplaner och det har de inget med att göra. Rä

Ibland känner jag för att skicka min bok till polisen i staden och till socialkärringarna jag blev drabbad av. Lite barnsligt är det allt men jag hade velat att de fått se svart på vitt hur deras agerande har påverkat mitt liv. Nu tror jag inte att jag någonsin kommer att göra det eftersom jag för det första då måste köpa ett par ex och att lägga pengar på det känns inte vettigt. Att leka med tanken är gratis så det kan jag fortsätta med.. En annan anledning till att jag inte gör det är att jag inte tror att något skulle kunna få dem att inse att deras agerande inte alltid var vettigt

Dags att ge sig ut snart igen och halka runt på isen. Kan det inte bara få vara vinter? Hade jag inte haft hund så finns det inte en chans i världen att jag skulle ge mig ut idag. Inte har jag något att läsa heller. Bara misär

Jag hade inte tänkt läsa något mer av Mari Jungstedt men i brist på någon annan bok så läste jag Du går inte ensam . Och nej den var inte bra. Ett par av hennes böcker är bra men väldigt många känns det som om enda anledningen att de blev skrivna var att författaren eller förlaget ville tjäna mer pengar. I den här boken handlar det om barn som försvinner och vem den skyldiga är förstår man på en gång. Funderar lite över hur jag ska göra. En i byn har nämligen kopierat en hel del av mina bilder och har tänkt använda/har använt dem i lite papper som ska delas ut i byn. Personen tjänar inga pengar på det utan allt är ideellt. Hade jag fått frågan om de får använda mina bilder så hade jag sagt ja för i ett sådant sammanhang är det helt okej. Jag gillar däremot inte att man bara plockar mina bilder från internet utan att fråga mig. Tar jag upp det så riskerar jag att folk tycker jag är småaktig och tar jag inte upp det så lär jag bli ännu surare om fler använder mina bilder

och jag lever. Överväger att ta och radera alla inlägg var det står vilka avdelningar jag varit inlåst på. Anledningen till det är att jag inte gärna vill att en del som jobbar inom landstinget ska hitta hit. Nu är det inte direkt svårt att hitta hit om man har haft med mig att göra under mina inläggningar. Det är bara att googla på lite ord jag brukar använda när jag är inlåst. Har man vaktat/vårdat mig så går det inte att missa att jag kallar AT läkare för tomtar eller mitt smeknamn på en av läkarna.  Googlar man på det så tror jag i alla fall att man hittar hit. Med det sagt så är det nog ganska meningslöst att radera inläggen var det står vilka avdelningar jag varit på

Idag tog jag mig ut på en hyfsad promenad i alla fall och belöningen blev kaffe. Jag känner mest för att rulla ihop mig till en boll och dra ett täcke över mig. Men att göra det verkar nog inte så sunt så det är bättre att blogga och verka vettig ett tag till

I budapest 1944 bor Györgys med sin far och styvmor. Hans far blir precis som många andra judiska män tvingad att resa till ett arbetsläger för att tvångsarbeta.  En dag när Györgys är på väg till sitt arbete stannas bussen av en polis och han och flera andra pojkar/män tvingas av. Han förstår inte varför och inga svar ges men det är starten på resan till Auschwitz . I boken får man följa Györgys liv i olika koncentrationsläger. Det är en väldigt gripande bok och beskrivningarna är finstämda och brutala. Språket i boken flyter väldigt fint och skapade många bilder i mitt huvud av hur det var. Författaren satt själv i koncentrationsläger men boken ska inte vara självbiografisk. Att han själv har upplevt det han skriver om tvivlar jag inte på för en sekund för annars tror jag inte att det är möjligt att skapa bilderna som han gör med sitt språk. Absolut läsvärd

I brist på något bättre att göra tänkte jag titta på något/några avsnitt av Mitt psyke och jag. Det är en serie på 6 delar där man får följa 7 personer med psykisk ohälsa under ett halvår. Det går att se serien på SVT play länk . Jag tog mig nästan igenom första avsnittet innan jag stängde ner. Det är absolut ingen kritik mot de medverkande utan jag tycker att de är väldigt modiga som vågar visa sin vardag. Jag känner dock att jag har sett mer än nog med människor för ett par livstider som bryter ihop och mår dåligt. Inte heller orkar jag se eller höra människor som oroar sig för allt. När jag var inlåst så gick det inte att ta sig bort från det men nu kan jag bara stoppa uppspelningen och göra något annat och då gör jag det. Jag hoppas att folk som aldrig varit i kontakt med någon som lider av psykisk ohälsa tittar på serien för av det jag såg så visar personerna sin verklighet utan att försköna något.

Så börjar de små djuren dyka upp för att äta. Jag är mest sur idag för att jag är så jäkla trött. I dag kände jag att jag fick välja på att tvätta håret eller ta en ordentlig promenad för det fanns inte en chans att jag skulle orka båda. Valet föll på att tvätta håret för det kändes som ett måste. När det var gjort satte jag mig och läste en stund och somnade med boken i handen. Det kan inte vara vettigt att vara så trött som jag är. Att söka läkare igen för det kommer jag inte att göra eftersom de inte lyssnar på mig utan bara säger att jag är deprimerad. Om det hade varit anledningen borde jag rimligtvis ha varit piggare förra året när jag var inlåst och tog antidepp medicin, då blev jag i stort sett tvingad att sova en stund varje dag för att jag var trött.

Så blev det en ny dag igen precis som vanligt.

Rätt tom i huvudet alltså. Nu har jag tacksamt nog aldrig hittat någon människoskalle på någon promenad så därför får en älgskalle illustrera. Jag har precis läst ut Den sista akten av Mari Jungstedt och den var ingen höjdare. Lite för lätt att räka ut vem mördaren är och då är det ingen bra bok.

Bättre sent än aldrig hoppas jag att småfåglarna tänker. Hängde ut lite mat åt dem i morse men än har ingen dykt upp. Börjar inse att julen snart är här och hur jag ska få pengarna att räcka vet jag inte riktigt. Enda lösningen är väl i vanlig ordning att försöka sälja något så jag får ihop någon hundralapp. Krisar det ordentligt så får jag ta pengar från mitt begravningskonto men det vill jag verkligen inte.

Jonas drar på sig skulder i Sverige och får frågan om han kan tänka sig att åka till Bolivia och ta med sig droger tillbaka till Sverige. Han är 27 år och ser det som ett lätt sätt att bli skuldfri. När han kommer till Bolivia så visar det sig att han får vänta en tid på att få narkotikan och medan han väntar blir han bekant med en kvinna. Han faller huvudstupad för henne och hon presenterar honom för sin familj. När det blir dags för honom att åka tillbaka till Sverige med drogerna så vill han egentligen inte lämna sin nya flickvän. Nu går det inte som Jonas hade tänkt sig utan han åker fast med nästan tre kilo kokain och hamnar i fängelse. Hans flickvän får reda på det och hon besöker honom i fängelset och deras relation fortsätter. Jag trodde att jag skulle gilla den här boken eftersom jag uppskattar att läsa om människoöden. Bitvis så är det väldigt läsvärd och andra gånger irriterade jag mig på att det är rätt långa stycken om andra fångars familjerelationer och hur mycket peng

Det känns mest som om mitt liv går på tomgång för tillfället så det finns inte mycket att skriva. När jag tänker tillbaka på mitt liv så har jag nog inte haft så många sådana här perioder. Oftast så har jag strävat efter något och då går tiden fortare. Allt jag har strävat efter har inte varit vettigt men har man något mål så kämpar man för det. Nu vet jag bara att jag måste hålla mig vid liv ett tag till så jag strävar inte efter något nu. Det känns underligt nog värre att inte sträva efter att dö inom en snar framtid. Utan ett mål framför mig så är jag nog bara vilse och det är inte bra

Överlag ser jag inte mig själv som en person som ofta upplever någon panikkänsla. Nu när vintern i stort sett är här så har jag ofta tröjor med höga kragar på mig och fleecejackor. Det lär jag inte vinna någon tävling i snyggast klädd för men det skiter jag i för jag gillar inte att frysa. En av mina fleecejackor har jag stora problem med för kragen viker sig ofta mot min hals. Det i sig låter nog inte så jobbigt men när kanten hamnar på mitt värsta ärr efter mina hängningar så känner jag panik. För mig är det rätt ologiskt eftersom det var mitt val att hänga mig ett par gånger men ändå verkar min kropp skrika i panik.

Ibland hade det nog varit trevligt om något knytt i skogen hade hoppat fram och sagt några visdomsord åt mig. Risken är nog bara stor att det skulle få mig att springa därifrån och det skulle jag inte bli klokare av. Sådana här helt sunda funderingar har jag när jag är för trött. Tror att det nog är bäst om jag går och lägger mig snart.

Nu tycker jag att det är rätt fint med snö så det gör inte mig något.

Jag blev tvingad att avbryta mitt jobb med disken för att ställa den frågan.Varje gång jag lyssnar på någon låt på youtube och sedan bara fortsätter lyssna så dyker den här låten upp. Det här är inte direkt min typ av musik och jag kan inte se att jag brukar lyssna på något liknade. Varför förföljer fåglar mig????

Isen har börjat fånga in det som lever och håller det fast. Det dröjer nog innan isen släpper sitt grepp. Lite poetiskt är det nog att isen kapslar in allt och bevarar det till solen på nytt värmer och tinar upp världen

 Jag har tidigare sagt eller skrivit att jag inte tänker läsa något mer av Indridason om han fortsätter att skriva om saker som hände Erlendur tidigare. Nu kunde jag inte hålla det utan jag läste även den här boken fast den utspelar sig 1979. En kvinna som lider av psoriasis blir tipsad av sin läkare att klådan lindrades för en del patienter när de badade i en damm nära kraftverket. Eftersom hon var villig att prova allt så badade hon där och upptäckte att det läkaren sa stämde. Lite då och då tog hon sig dit för ett bad men en av gångerna så såg hon en sko i dammen. Hon beslutar sig för att ta upp skon men inser att den sitter fast på en fot och foten sitter fast i en kropp. Efter det ringer hon polisen och det blir Erlendur och Marion som får i uppdrag att ta reda på vem mannen är och hur han dödats. Parallellt så försöker Erlendur ta reda på vad som hände en ung kvinna som försvann 1953. Indridason är en bra författare och han lyckas alltid fängsla mig med sina böcker. Fortfaran

I brist på min död så känns det som om bloggen håller på att dö. Jag har inget att skriva om längre och fyller ut med meningslösa ord. Det är kanske så enkelt att jag har nått en gräns i mitt liv när den här bloggen inte längre har ett syfte. Ändå så kan jag inte tänka mig att släcka den för evigt, varför vet jag inte. Jag tror att det hänger ihop med att jag har accepterat att det är så här livet kommer att vara till jag dör. Jag eftersträvar ingen förändring utan väntar bara ut tiden. Det är nog så att jag inte ens är irriterad längre på hur min "vård" har varit för jag bryr mig faktiskt inte längre. Jag ser bara till att hålla mig undan från läkare och liknande så jag slipper få mer "vård".

Jag känner mest för att lägga mig i sängen men det känns lite för tidigt för det. Hade varit bra att vara en björn om man bortser från att de jagas ibland. Verkar rätt behagligt att få sova så länge

Jag har inte vandrat under några stegar vilket mest beror på att det inte har varit några var jag har promenerat. Någon svart katt tror jag inte att jag har sett till idag, grannarna har en så jag brukar se den rätt ofta. Tror inte att jag har drabbats av något direkt som kan kallas för otur. Brukar överlag inte ha så mycket tur i livet så jag tror att det krävs mycket för att jag ska klassa något som otur

Det hade antagligen varit tråkigt om allt jag funderade över var vettigt så jag ska kanske vara nöjd när onödiga funderingar dyker upp. Det jag funderar över nu är det logiska i att läkare, psykiatrer och liknande alltid frågar mig om jag har självmordsplaner samtidigt så anser så vitt jag vet alla att alla mina självmordsförsök är gjorda på impuls. Om det nu skulle vara så att självmordsförsöken är impulsiva så finns det ingen mening med att fråga mig om jag har självmordsplaner.

Jag brukar alltid säga att jag vill hitta en antik guldtallrik när jag är ute och promenerar. Nu är jag inte så kräsen för det skulle även gå bra med en ny guldtallrik. Att jag någonsin kommer att hitta en guldtallrik tror jag inte men man vet ju aldrig. Medan jag lullade runt och halkade lite på renlav så tittade jag ner bland lingonris och såg något blått. Jag tog upp den blåa biten och det visade sig vara ett minneskort. Jag var rätt nyfiken på vad det kunde vara på minneskortet och när jag kom hem öppnade jag den i datorn. Minneskortet visade sig vara tomt så nu får den bo här, att försöka hitta ägaren till den känns omöjligt. Antar att någon helt enkelt tappat den när den skulle byta minneskort. Allt är ju inte bara elände i den här bloggen utan självfallet finns det även positiva händelser i mitt liv och bloggen speglar mitt liv.

Igår när jag låg i sängen och skulle sova så kom jag plötsligt att tänka på vad en person sa för 15-20 år sedan. När jag gick på högstadiet så var det två tjejer i en av klasserna över mig som tände eld på en kyrka. De var eller påstod sig vara satanister så det skulle vara därför som de brände ner kyrkan. Givetvis så pratades det en hel del om det i skolan men med tiden så slutade människor prata om det. Tjejerna gick inte kvar i skolan utan de hamnade på ungdomshem eller något liknande. Några år senare så satt jag på Bup eller vuxenpsyk, minns ej vilket. Och då visade det sig att en av tjejerna också var inlåst där. Eftersom jag är som jag är så kunde jag inte låta bli att fråga om hon ångrade att de brände ner kyrkan och svaret jag fick var att om de inte hade gjort det så hade de gjort något annat. Jag minns än idag att jag tyckte att det var konstigt att hon inte ångrade sig. Nu när jag tänker på det så känns inte hennes svar så konstigt. På något sätt så tog hon ändå ansvar för

Jag har förståelse för att min släkt kan känna oro ibland över mig och hur jag egentligen mår. Till viss del beror nog oron på att jag bor rätt långt bort. Även om jag förstår oron så irriterar det mig något fruktansvärt. Sist jag pratade med mina föräldrar fick jag höra att om jag inte uppdaterat min hundblogg på några dagar så tror de att det hänt mig något. Så är det inte utan jag har inte alltid något trevligt att skriva och på hundbloggen är det i stort sett bara trevligt och positivt. Nu känns det som om jag måste uppdatera den bloggen oftare fast jag varken har lust eller ork. Jag vill skriva när jag känner för det inte för att jag måste för att släkten inte ska oroa sig. Jag orkar inte riktigt med mer måsten räcker gott med alla måsten för att få dagarna att fungera hyfsat

Roade mig med att lyssna på lite musik på youtube som jag inte har hört på många många år. En del låtar passar in lika bra nu som då.

Vad jag än skriver om boken Hatet så tror jag inte att jag kan beskriva boken. Den 14 maj 1990 hittas Anders pappa död i radhuset, det kommer inte som någon chock för Anders, hans mor och bror. Anders far har påverkat resten av familjens liv under många år och tvingat dem att leva i rädsla för vad han kommer att hitta på nästa gång som han super. Utåt har familjen verkat vara välfungerande men i verkligheten så har de levt i ett helvete och till slut krackelerar fasaden. Det här är en rå bok på alla sätt och vis. Det är en berättelse om hur alkoholism påverkar en hel familj och hur stressen och pressen påverkar barn på olika sätt. Samtidigt så är det även en berättelse om hur ett barn i en alkoholistfamilj växer upp och som ung vuxen ser tillbaka och inser varför han har blivit som han är. Jag tror att den här boken skulle vara väldigt bra att läsa för alla som träffar barn i sin yrkesroll. Om man har läst den här boken tror jag att man lättare ser tecken på vilka barn som har för

Det här är nog första dagen som jag börjar tvivla på att jag kommer att lyckas hålla ihop så lång tid som jag måste. Om jag lyckas eller inte lär i vanlig ordning visa sig

En del tycker säkert att den här bilden är fin medan jag tycker att den ser ut som skit. Då kan man fråga sig varför jag visar den och anledningen är att jag tycker att den fungerar bra som ett exempel på hur olika människor ser på saker. Hade jag inte provat att ta bilden med HDR i kameran så hade jag aldrig fått veta om jag gillar den eller inte. Och det är väl lite så livet är, provar man inte saker så får man aldrig veta om det är något för en eller inte.

Att dalarnas psykiatri är belagd till 134 procent är inte direkt en nyhet som förvånar mig. Men det känns positivt att IVO har fått upp ögonen för det för det är inte på något sätt en bra miljö för patienter. När man knölar in för många patienter på låsta avdelningar så blir det inte en trevlig miljö varken för patienter eller anställda. Sanningen är att patientsäkerheten är obefintlig. Det är många gånger som jag varit inlåst som jag har funderat över vad anhöriga till dementa personer skulle tycka om de visste hur de behandlas på avd. När det är för många patienter på avd så blir patienter tvingade att ta hand om varandra och det är inte så det är meningen att det ska vara. Att vara inlåst mot sin vilja är påfrestande och när det är för många människor i förhållande till hur många som avd är byggda för så blir det ännu mer påfrestande. Nu är jag inte så naiv så jag tror att det kommer att skapas fler slutenvårdsplatser utan det billigaste för landstinget blir väl om fler psykiskt sj

Känns som det börjar bli dags för solen att visa sig snart igen för nu har det varit grått ute i ett par dagar. Nu blir det rätt vackert på bild men jag föredrar lite omväxling.

Efter lite velande så känner jag äh klart jag ska vara med på Tematrio-Jobbiga böcker . Det här är som bekant min blogg och den får spreta åt alla håll och kanter. Nu blir det inte så att jag sorterar de här tre böckerna efter hur jobbiga de är utan de hamnar bara i den här ordningen. Mamma sa att jag var sjuk av Julie Gregory . En gripande bok om att växa upp med en mor som lider av/har Münchhausen by proxy.  Fosterbarn av Regina Louise . En bok om att vara fosterbarn hos människor som inte är lämpliga. Burpojken av Torey L Hayden . Torey börjar behandla Kevin när han är 15år. Kevin har sedan han var 8 år vårdats av samhället och ingen vet om han kan prata. Toreys uppdrag är att försöka få honom att prata igen men hon inser fort att det inte är hans enda problem

 När Lou en dag utan förvarning plötsligt blir arbetslös så är det inte bara en katastrof för henne utan det är även en katastrof för hela hennes familj. Hon har med sin lön bidragit till försörjningen för sina föräldrar, morfadern och hennes syster och systerns barn.Därför är det av största vikt att hon så fort som möjligt hittar ett nytt jobb. Efter att ha provat några jobb och en arbetsförmedlare som föreslår att hon ska börja strippa så känns läget akut. Arbetsförmedlaren föreslår att Lou i alla fall ska gå på en intervju för jobbet som hemvårdare åt en man som inte är allt för gammal. Med tanke på att Lou inte har så många alternativ så går hon med på det och hon får jobbet. Den hon ska hjälpa är Will som genom en olycka är förlamad. Will levde ett aktivt liv innan olyckan och har svårt att acceptera att han nu inte längre kan göra allt det han älskade. Lous arbete går mest ut på att ha koll på Will och han är inte glad över att bli övervakad och visar sig inte från sin bästa sida

Dimma ute är fint värre är det när hjärnan känns dimmig. Jag har blivit så pass trött nu att jag känner mig allmänt förvirrad och som jag inte riktigt har koll. Var in för att handla idag och i vanlig ordning så hade jag en lista i min hand på vad som skulle handlas. Jag läste vad det stod men blev mest bara förvirrad och någon lång lista var det inte, runt 10 saker. Det oroar mig när det känns som om hjärnan börjar svika

Så tolkar jag det hela eftersom jag på em upptäckte att jag äntligen fått betalt från en köpare på tradera. Alla pengar jag får genom att sälja saker på tradera ser jag som bonuspengar. Nu handlar det inte om några stora summor men ändå för jag alltid över hälften till mitt begravningskonto och hälften får jag göra av med. Jag är bara nöjd nu över att jag inte behöver tjata mer på köparen för det roar mig inte

Inte som i en terapeutisk del utan en del av naturen. Skulle kanske vara nyttigt att se på sitt liv från helt fel håll ibland

Tar man sig utanför byn nu så blir man innesluten av mörkret. På sidorna av vägen är det skog och någon vägbelysning finns det inte. Jag tycker att det är rätt trevligt att bli omsluten av mörkret och det tar en liten stund innan ögonen vänjer sig vid det. Ibland är det svårt att avgöra var vägen slutar och diket tar vid och det enda som stör mörkret är strålkastare från bilar som dyker upp ibland.

De sydowska morden var något som jag kände till lite ytligt och därför kändes det här som en intressant bok att läsa. De sydowska morden är morden på Hjalmar von Sydow och två tjänstekvinnor. De blir mördade av Hjalmars son Fredrik och när polisen är i hälarna på honom så väljer han att skjuta sin fru och sig själv istället för att ge upp. Författaren till boken är Hjalmars barnbarn och mördaren Fredrik är hennes morbror. Lite besviken blev jag nog allt på boken men det beror enbart på att jag hade felaktiga förväntningar på den. Jag trodde att det enbart skulle vara en bok med fakta om vad som hände och vad som ledde fram till händelsen, så är det inte. Författaren har fyllt ut en hel del luckor i berättelsen med hur det kunde ha gått till. Anledningen till det är att det inte fanns så mycket personligt kvar efter Fredrik och hans fru. Boken är välskriven och är intressant men jag hade önskat att den byggde på mer fakta. Fler åsikter om boken här