Allt oviktigt och viktigt

Morgonpromenaden i dag blev en vända i skogen och under den rundan passerar man en stuga. De som äger stugan brukar bara vara där några veckor och helger per år. Stugan ligger på ett ställe som inte syns från vägen så om man inte bor här är sannolikheten inte stor att man vet att den finns.

Det känns som en bra aktivitet i dag. Jag skulle önska att det fanns någon lämplig film att glo på också men det är det värre med. Dubbad Harry Potter går av naturliga anledningar bort, jag skulle önska ett förbud mot att dubba filmer.

Mitt humör är något bättre i dag och det kommer sig av godisintag och att vägen plogades i går kväll. Nu går det att gå utan att det känns som om anklarna sakta slits ner för att till slut gå av. Det enda jag irriterar mig på nu är trevliga filmer som korkade människor förstör genom att lägga på svenskt tal.

Det är inte ett nöje på något sätt att promenera nu. Ända stället det går att gå är vägen genom byn och när den blev plogad senast minns jag ej.

I dag känns det helt rimligt att göra det tio på förmiddagen. För en stund sedan kom jag hem efter tredje promenaden i dag. Den första tog jag runt 24:30, inte för att jag tycker att det är roligt att vara ute och gå den tiden utan för att en hund behövde gå ut.

Den underbara tiden när det är helt accepterat att äta onyttigt och glo på tv. Det är vad jag ägnar mig åt med avbrott för promenader. Ingen större risk att jag sliter ut mig direkt och det är så det ska vara kring jul i min värld.

Jag loggade nyss in i min journal. Jag trodde inte att det skulle finnas någon notering men det fanns det. Riktigt stor chock blev det.

Det här vädret är vansinnigt tråkigt. Ut på promenad tar jag mig ändå men så kul är det inte

Nu har jag gjort en beställning på hundmat och fågelmat och det blev rätt mycket. I vanliga fall tycker jag att det är rätt pinsamt när lantbrevbäraren får kånka upp 30kg för vår trappa. Den här gången blev det inte 30kg utan närmare 80kg...

Nu vet jag vad mina mediciner heter men av den här texten hade jag inte klurat ur det. Jag öppnade en ny kartong med medicin i dag och så här ser kartorna med tabletter ut. Lite lätt förvirrande måste jag säga.

Nu hade det varit underligt eftersom det inte är torsdag men i mitt huvud är det tydligen det. Det är kanske ett tecken på att dagarna flyter ihop och att det inte sker så mycket.

Det var en fundering jag hade under en ca 7 km lång promenad. Nu kom jag fram till att det inte skulle lösa något för de skulle säkert bara bita av sina koppel och sedan springa hem. Möjligtvis jaga lite räv och älg först.

Det börjar märkas att julen snart är här för nu finns det käcka filmer på tv. I dag passar det mig utmärkt. Det finns inte så mycket annat att göra i dag än att vara inne och lata sig. Jag saknar att fota men så länge det är grått och regnar eller snöar känns det meningslöst att ta med kameran ut.

Den slutsatsen drar jag efter att vår uppkoppling är väldigt svajig och har varit det i några dagar nu. Det är väldigt irriterande när jag gång på gång tappar uppkopplingen när jag försöker göra något på nätet. Att det oftast inte är något vettigt jag försöker göra hör inte hit.

Jag försöker klara mig utan att fylla på pengar på mobilen så länge som möjligt men nu börjar det kännas lite nödvändigt. Att försöka hålla alla kostnader på ett minimum blir onekligen rätt träligt i längden. Jag har försökt förklara för en släkting att jag inte har råd att skicka mms så ofta men det går inte riktigt in.

Nu var jag medveten om att skumtomtar och öl inte passar ihop eftersom jag provat det tidigare. Öl kände jag att jag förtjänade efter att ha tagit flera promenader under dagen på knölig is med vatten på.

Så känns det i dag och någon anledning att inte sitta av livet kommer jag inte på. Jag är inne i en period när jag inte känner för att göra något. Vädret begränsar vad det går att göra nu och det bidrar. I går försökte jag gå en vända i skogen men det gick inte bra.

När jag var ute på promenad för någon timme sedan så träffade jag på en i byn. Det syntes tydligt på honom att han inte mådde bra men jag kände inte för att fråga och fastna i ett samtal så jag hälsade bara. Nu har jag lite dåligt samvete för det för jag vet att han har det jobbigt.

Känns som om jag har nått en ny nivå av trötthet. Jag kommer inte ihåg så mycket och i dag kom jag till insikten att det var lite för länge sedan som jag kom ihåg att tvätta håret. För mig är det helt klart oroväckande när jag lyckas glömma det.

Vilket innebär att jag har plockat ur mina linser och bytt om till pyjamasbyxor. Anledningen till min nya ritual är att jag slocknar i soffan varje kväll innan nio. Att sova med linser i är ingen höjdare och pyjamasbyxor är bekvämare än jeans.

För ett par veckor sedan beslutade jag mig för att ta bort tillägget på bloggen som håller koll på besökare, sökvägar och liknande. Att jag fattade det beslut hänger ihop med att jag kände att besöksantalet påverkade mig.

Är det inte ett rådjur så är det en kråka och idag var det en kråka

Glider runt lite i lössnö och går vidare.

Jag borde vara nöjd och glad för det är kallt och solen har lyst i dag. Men jag känner inte så. Det känns bara som om hela huvudet är fyllt av någon kletig sörja. Jag står och stampar på samma plats som jag har stått på i ett par år nu

Så var man ett steg närmare julafton och det känns lite onödigt. Det är väl bara att försöka överleva allt som har med julen att göra och hoppas på en tidig vår

Nu är det lite för tidigt att gå och lägga sig kvar över fyra så jag får snällt hålla mig vaken en bra stund till. Större delen av dagen har jag varit utomhus, dagen har varvats med att promenera och att skotta snö. Det har kommit mycket snö de senaste dygnen och när man inte orkar ta itu med det på en gång blir det desto värre när man väl gör något åt det.

Igår orkade jag helt enkelt inte skotta mer än att ta bort vallen som plogbilen skapade vid uppfarten. Sambon var borta hela dagen så vår uppfart blev inte mer skottad än så. Under natten så har det kommit ytterligare någon cm snö och det snöar än.

en vit värld. Så mycket trevligare med vitt än grått. Enda problemet är att jag är tveksam till om en av hundarna kommer att bli glad över min plan att vandra i skogen senare under dagen. Det här med att pulsa i snö är inte alltid populärt

Jag kände att det var dags att försöka tanka lite energi och då är det natur som gäller. Att det snöar hade kunnat avskräcka mig men jag trivs faktiskt med att vara ute när snön faller. Nu vet jag inte hur mycket energi som jag lyckades ladda på mig men det var en trevlig promenad och mitt huvud blev lite tömt.

Då och då märker jag att jag fortfarande inte riktigt har kommit in i det rätta sättet att resonera/tänka som en bybo. Vid det här laget börjar jag tro att det krävs att man är född och uppvuxen i en liten by för att helt förstå.

Det är vad jag har ägnat mig åt under den här månaden känns det som. Att elda har jag inte tröttnat på eftersom jag uppskattar att ha det lite varmare inne. Läsningen däremot börjar jag känna mig väldigt mätt på. Det är kul och är trevlig avkoppling att läsa ibland men när det inte finns så mycket annat att göra så blir det tjatigt efter en tid.

Det gråa vädret gör att det inte är mycket som är roligt. Att dag ut och dag in vara ute och promenera i en grå värld börjar kännas riktigt motigt. Att fota är inte heller kul eftersom det är grått, brunt och blött. Ge mig sol innan jag blir ännu knäppare.

Det börjar bli lite lätt fånigt nu men jag lyckas inte hålla mig vaken på kvällen. Jag börjar misstänka att min fysiska ålder är runt hundra.

Efter att ha varit ute och promenerat vilket mest kändes som att vada i dimma så kollade jag brevlådan. Till min förvåning låg det ett kuvert från region dalarna i lådan och det var till mig. Jag tänkte att jag nu äntligen skulle ha fått en ny tid för att fortsätta min utredning.

Och vädret är lika strålande i dag.

Tyvärr så verkar det som om den här byn drar åt sig människor som inte ska ha hund men ändå har det. Nu räknar jag inte mig till den kategorin eftersom jag klarar av att läsa hund och ge våra hundar ett bra liv.

Jag har inte plötsligt blivit deprimerad så att jag ser allt i grått utan det är vädret. Grått och fuktigt har det varit ute ett bra tag nu.

Jag kan inte säga att jag är förvånad men det kom ingen kallelse den här veckan heller. Nu är det då åtta veckor sedan jag träffade kuratorn och påbörjade en utredning. Det hade varit kul att få veta någon gång om jag ska få fullfölja en utredning eller om de har lagt ner det.

Jag vet inte varför jag fortsätter mitt krig mot rådjur för jag förlorar bara gång på gång. För någon månad sedan kände jag att det var dags att skydda våra äppelträd. Nu hade vi inte så mycket hönsnät så jag satte armeringsjärn runt träden och så lindade jag hönsnät runt allt.

Det finns tillfällen när jag inser att det finns underliga fördelar med att ha hund. Jag har nog minst två bajspåsar i fickan på alla jackor som jag äger.

För en stund sedan var det dags att ta en promenad med hundarna. Det var jag inte ett dugg sugen på för det har snöat hela dagen och varit grått och tråkigt.

I år känner jag att det här med snö inte alls är för mig. Nu har vi nog runt en dm och jag har inte tagit itu med att skotta än. Att bara ignorera snön fungerar tydligen inte. I morgon ska komma mer så jag vet att det kommer att bli ännu drygare att skotta om jag skjuter upp det.

Grannarna har skottat sina uppfarter under dagen. Det har inte vi gjort. Nu hoppas jag att någon trevlig tomte promenerar genom byn i natt och skottar vår uppfart. Inte helt troligt utan det blir nog allt vi som får ta och skotta i morgon.

Det är nog lika bra att jag tar och accepterar att det är vinter. Att jag inte riktigt är redo för det bryr sig naturen inte alls om. Fortsätter det att snöa på det här sättet blir det ett måste att skotta om någon timme och det har jag ingen lust med.

Det blev ännu en vecka utan en kallelse i brevlådan till psyk. Nu är det bara sju veckor sedan jag var hos kuratorn... Känns som om öppenpsyk på den här tiden borde ha klarat av att boka in en ny tid åt mig eller skickat ett brev med budskapet att jag inte får fortsätta med utredningen.

Snöflingor som sakta faller ner och gör allt vitt. Så länge som det inte kommer någon dm så får det gärna snöa för mig. Motviljan mot mycket snö beror på att jag inte har någon lust att skotta

Det händer att den tanken dyker upp i mitt huvud lite då och då. För en liten stund sedan dök den upp igen. Anledningen den här gången är att jag latar mig i soffan under en filt och sambon lagar mat.

Det finns ingen energi eller lust att skriva så då blir det bara en bild.

Har det blivit i dag. På morgonen gick jag ner till älvkanten och tittade. Jag hade tänkt att jag skulle få se någon strömstare men det gjorde jag inte. Istället fotade jag is. Lite lättare är det att fota objekt som inte rör sig.

Mitt besök på banken blev ganska intressant och jag vet nu att jag aldrig skulle vända mig till Handelsbanken här för hjälp med att placera pengar eller något liknande. Jag har givetvis inga pengar att placera men någon gång får jag kanske alla rätt på lotto.

Jag borde ha tagit mig in till ICA för att hämta ut ett REK men så blev det inte. Nu är det inget spännande utan bara koder från min bank för att kunna få igång bankid. Jag vill ha det fixat innan jag avslutar mitt konto på Handelsbanken.

Det känns som om sommaren försvann för fort och jag är inte alls redo för den långa kalla tiden

Det var i sig inte kul men den här gången är det helt mitt eget fel. Jag fick någon form av kortslutning i hjärnan i går kväll och gav en hund mat som jag egentligen vet att han inte tål. Nu kom jag ihåg att han inte tål maten en stund efter att han hade fått den och då var det försent.

Eftersom det nu har gått sex veckor sedan jag träffade kuratorn loggade jag in på 1177. Nu trodde jag att jag där skulle se en anteckning från en konferens som öppenpsyk skulle ha om mig.

När solen skiner är det en upplevelse att vara i naturen

En gång i tiden skaffade jag ett konto på Handelsbanken. Anledningen till det var att min dåvarande hund var sjuk ofta och av någon anledning hade försäkringsbolaget problem med att föra över pengar till min vanliga bank.

Om överexponerade träd är bra är jag däremot tveksam till.

Min dag startade strax efter fem vilket är på tok för tidigt. Att sova låter därmed ovanligt trevligt. Jag hade tänkt börja läsa en bok men jag känner att det inte är någon mening med det.

Jag tror nog aldrig att det hänt tidigare men i helgen var jag helt enkelt för trött för att orka blogga. Det tar så jäkla mycket på krafterna att ha besök och fixa allt runt det. Det hör ju till lite att bjuda på mat när man har gäster och att fixa med det tar ork.

I helgen ska vi få besök och av de som kommer fick jag höra att jag inte behöver städa. Att inte städa inför besök är otänkbart för mig. Vi har hundar, de fäller nu och så drar de in löv. Det innebär att det inte ser rent ut någon längre tid efter att golven är städade.

I dag är det fem veckor sedan jag träffade kuratorn. Jag vet inte än om jag ska få fortsätta göra en utredning eller inte. Det i sig är frustrerande men jag funderar på hur det måste kännas för någon som är mer beroende av en utredning.

Jag minns inte när solen senast visade sig så jag börjar tvivla på att den fortfarande finns.

Så fort som jag är för trött växer alla små saker som jag behöver göra till gigantiska berg. Det blir oftast som någon blockering i min hjärna.

57 minuter av promenaden gick i intensivt tempo vilket är godkänt. Att hålla god fart hela tiden går inte eftersom tanken med promenader även är att hundarna ska kunna gör ifrån sig och då blir det stopp.  Det är lite spännande med min dator och se vad det är för nytt som den hittar på varje dag.

Det har börjat bli lite intressant att slå på datorn varje dag och se om den vill vara med eller inte. Just nu säger den att det är 255% kvar av batteriet och att den laddar. Nu är inte sladden i och 255% av batteriet låter inte helt logiskt.

Det vet jag men ändå har jag precis läst ut en. Att jag inte borde läsa böcker som psykiatriker skrivit beror på att jag i 90% av fallen uppfattar författaren/psykiatrikern som en extremt självgod person som mest verkar se patienter som irritationsobjekt.

Min dator verkar ha tröttnat ordentligt på mig nu eller bara på livet. Den uppvisar nämligen en ny egenskap nu och väldigt irriterande är den. Med någon sekunds intervall så ändrar den ljusstyrkan på skärmen.

Jag vill ha sol och trevligt väder någon dag men jag börjar ge upp hoppet. Den här hösten har i stort sett regnat bort och i takt med regnet försvinner min energi. Tråkigt. Det är inte ens någon mening med att ta med kameran ut för grått är varken fint i verkligheten eller på bild.

I år fyller jag 40. Jag har inga problem med det och har ingen åldersångest, för mig så är det inte någon större skillnad med att vara 39 eller 42. I vuxen ålder så har jag aldrig firat någon födelsedag och det är helt enkelt för att jag inte vill.

I dag ringde kuratorn äntligen, i morgon är det fyra veckor sedan jag var där. Snabbare än så här trodde jag verkligen att det skulle gå. Anledningen till samtalet var att läsa upp för mig vad hon hade skrivit ihop efter vårt möte.

Det är konstigt hur mycket jag uppskattar tystnaden och tar den för givet här hemma. Skulle jag bli tvingad att vara en längre tid i en stad skulle jag nog bli fullständigt knäpp. Alla bakgrundsljud hela tiden stressar mig utan tvekan.

Jag sitter på en buss igen och bakom mig har jag en smaskande snörvlande person. Logiskt så borde det inte vara samma person som jag hade bakom mig när jag åkte men man vet aldrig.

Natten till i dag blev jag väckt ca 1.30 av känslan att mitt hjärta slog dubbelslag. Nu var det inte så utan det var grannarna som antagligen kom på att det var en bra tid att lyssna på musik högt.

Det är en intressant fråga. Min plan var att strax somna men det lär jag inte lyckas med. Grannen verkar vara och jobba och hennes söner är hemma.

Nu har jag inte med mig någon hund hit men jag ser ändå till att ta någon promenad varje dag. För en stund sedan kom jag hem efter en promenad i en park i närheten.

Jag tänkte att jag äntligen skulle få sova ordentligt. Det tar ett par nätter innan jag är van vid ljudet av bilar,ambulanshelikopter och annat trevligt.

Jag börjar redan längta hem och det är dåligt. Skitväder och inte har jag råd att slösurfa heller.

Efter att ha överlevt bussresan såg jag fram emot att avverka den sista biten med tåg. Det blev en trevlig start på resan och jag och personen bredvid mig satt och småpratade.

Det är kul att åka buss det är kul att åka buss. Nähä det hjälpte inte. Bakom mig har jag en som sitter och hostar och snorar.

den här veckan så gissar jag att det blir i morgon. I morgon ska jag åka till staden igen vilket innebär en bunt timmar  på buss och tåg.

Jag börjar fundera över hur lång tid som det kommer att ta att göra en utredning om jag nu får gå igenom en helt. Att jag börjar fundera över det beror på att det nu är över två veckor sedan som jag träffade kuratorn.

Det bästa med hösten är utan tvekan alla färger överallt. Nu dröjer det inte länge innan allt ligger dolt under ett vitt lager så det gäller att njuta så länge som det går

Jag har varit duktig den här veckan och faktiskt haft med mig min mobil större delen av tiden men något samtal från kuratorn har jag inte fått. Som jag ser det borde hon ringa den här veckan men ja det brukar inte vara så att psykiatrin och jag har samma åsikter.

Vilket i det här fallet innebär att börja ta blodtrycksmedicinen som jag slutade med. De första dagarna var mitt tryck okej men nu spårar det ur mer och mer. Att få en stroke eller hjärtinfarkt satsar jag inte på. Någon dag till utan medicin men är inte trycket bättre har jag inget val.

Eftersom det är måndag igen ställde jag mig på vågen och inte heller den här gången fick jag bli nöjd. När jag började med medicinen som jag nu har slutat med låg min vikt stabilt på ca fyra kg mindre än i dag.

Efter en promenad fick jag rensa håret på älgflugor och efter det fastnade jag i soffan. Jag borde ta mig ut i trädgården och fixa lite men jag har noll energi nu. Det finns inte en chans att jag orkar göra något mer på en lång stund eller ens i dag.

Det är nog första gången som en promenad blev lönsam och en liten insats för miljön blev det också. En burk och en petflaska fick följa med hem istället för att ligga och skräpa i diket. Jag har ingen förståelse för människor i bilar som slänger ut skräp.

Ännu en sådan dag. Regnet öser ner och jag delar soffa med en hund och glor på tv. En del dagar i livet är mer minnesvärda än den här och det är tur det.

Nu har jag ägnat galet lång tid åt att titta igenom bilder och radera. Eftersom min dator snart kommer att ge upp helt så har jag tittat igenom nästan alla foton i den och flyttat de jag vill ha kvar till en extern hårddisk.

När jag var hos kuratorn så skrev jag på en fullmakt som gav henne tillstånd att kontakta en av mina anhöriga. Jag valde vilken anhörig och lämnade numret till den. En del i utredningen är då att prata med någon som vet hur jag var som barn.

I måndags valde jag att strunta i att ta en medicin och det har jag fortsatt med. Nu förespråkar jag på inget sätt att man själv ska mixtra med sina mediciner fast jag gör det. Min plan var att testa utan medicinen en vecka och se hur det påverkar mig och mitt blodtryck.

I vanliga fall så brukar morgonpromenaden bli en promenad på vägen söderut. Nu är jag dock inte så pigg på det för tyvärr så har olämpliga hundägare skaffat ytterligare en hund. Tidigare så var det två hundar som stod och gapade och hängde på deras undermåliga staket när man passerade.Nu är det då tre...

Det eviga mantrat som går runt i mitt huvud nu. Det som bromsar mig är att det är kallt på golvet och för att ta mig till köket så måste jag gå på golvet. Nu lär jag snart bita ihop och sätta på kaffe ändå. Det här börjar bli en lång och seg dag.

Man får ta vad man har helt enkelt och knäckebröd är ändå rätt gott. Det jag firar är att busken efter mycket om och men äntligen är på plats. Nu får den stå var den står till den dör eller till folket som på sikt kommer att bo här tar bort den.

Nähä det blev ingen flytt av buske i dag heller. Vallgraven blev djupare så kanske går det att flytta den i morgon. Att det är höst nu råder det ingen tvekan om.

Eftersom det är fint väder i dag tänkte jag ta itu med att flytta en buske i trädgården. Det gick inte så bra. När jag hade kommit ungefär halvvägs i mitt slit med att gräva upp den så sade min kropp stopp. All energi var slut och det var en omöjlighet att fortsätta.

Konstigt hur det går att bli glad över de orden men det blev jag. Kuratorn i går gjorde så klart en suicidbedömning på mig. Jag hade blivit mer förvånad om det inte hade skett. I går tittade jag in i min journal och såg att hon hade gjort en anteckning.

Sovmorgon är något ovanligt i min värld men i morse fick jag det nöjet. Nu är det kanske inte så många som tycker att det klassas som sovmorgon när man stiger upp klockan sju men för mig är det det.

Jag hade tur för det var en vettig person som jag träffade. I två timmar satt jag och pratade med kuratorn och jag har ingen aning om hur det egentligen gick. Jag lyckades vara trevlig i alla fall så det var bra.

Om några timmar ska jag då träffa kuratorn och jag ser fram emot det lika mycket som att få en spik i knäskålen, inte så mycket alltså. Med tanke på att jag har väntat mer än ett år på att få komma igång med en utredning så borde jag vara glad att det äntligen är på g.

Den är missnöjd med att jag inte har hinkat i mig kaffe än på em. Lutar åt att jag snart blir tvingad att resa på mig och slå på kaffe. Gör jag inte det snart så lär det sluta med att jag sitter och stirrar in i väggen.

Jag ser till att läsa böcker på engelska lite då och då. Främsta anledningen till det är att jag inte vill tappa mitt ordföråd.

Inte helt oväntat så börjar det bli kallare nu och då är det bra att ha en höstjacka. Någon vettig höstjacka äger jag inte och nu har jag börjat tröttna på att frysa. För att lösa det problemet så har jag letat och letat efter någon lättfodrad parkas.

Det låter i mina öron lika troligt som att den här älgen snart kommer till liv igen. Nu är det inte en hel älg utan bara en käke men vem vet benen som blivit söndergnagda kanske blir hela igen och så kommer älgen till liv. Rubriken kommer sig av orden som läkaren hade skrivit i ett brev till mig.